Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt kontrollundersökningarna under leveransens fortgång bekostas af
järnvägsstyrelsen, men sådana efterundersökningar, som önskas af leverantören,
utföras på hans bekostnad.
Vid pröfning af anbuden söker man erhålla torfven till ett pris, som
med reduktion för högre eller lägre bränslevärde och med hänsyn tagen
till transportkostnaden för såväl stenkol som torf ej med mer än 5 %
öfver-stiger årets medelpris för engelska stenkol. Därvid beräknas värdet af 1
kg medelgod torf i förhållande till 1 kg stenkol enligt den ofvan angifna
relationen 9,6 : 16. Som de engelska stenkolen för närvarande äro ganska
billiga (medelpriset år 1905 var kr 13: 69, inberäknadt lossningskostnaderna
från fartyg till järnvägsvagn), har det varit ganska svårt att erhålla torf till
ett sådant pris, att eldning med detta bränsle icke blir väsentligt dyrare än
stenkolseldning, äfven om man bortser från de extra kostnaderna vid
torf-vens mottagning, undersökning och uppläggning på tendrarna.
I samband med försöken med torfeldning å lokomotiv må nämnas, att
de senare årens försökseldningar med torf vid statsbanorna äfven hafva
omfattat fasta eldstäder, nämligen stationära ångpannor och kaminer för
lokomotivstall, väntsalar samt expeditions- och andra lokaler. Dessa försök
hafva, när särskilda anordningar af eldstäderna vidtagits, i allmänhet slagit
ganska väl ut, så att utsikter förefinnas, att torf skall kunna vinna insteg
äfven för sådan eldning på de platser, där god vara kan erhållas utan
kostsamma transporter.
Med svenska stenkol anställdes ganska omfattande försök redan
under åren 1868 och 1869. De kolsorter som därvid användes voro från
Stabbarp och Billesholm, och hela förbrukningen under nämnda år utgjorde
något öfver 1,100 ton. Försöken fortsattes, ehuru med vissa afbrott, under
1870-talet, och gjordes därvid åtskilliga ändringar å lokomotiven, enär de
svenska kolen ej äro så lämpliga för lokomotiveldning som de engelska.
Dels är nämligen bränslevärdet för de svenska kolen cirka 30 % lägre, dels
lämna de vid förbränning en stor mängd aska och lerskiffer, dels slutligen
är gnistkastningen betydligt större än vid eldning med engelska kol. För
att öka eldstadens rostyta och underlätta askans aflägsnande gjorde man
försök med olika slag af trapproster, men dessa voro dyrbara i underhåll
samt besvärliga att sköta och försvunno därför efter hand. Sedermera
öfvergaf man försöken att elda med enbart svenska kol och böljade i stället
använda dem i blandning med goda engelska kol, hvarvid det visade sig
gå rätt bra att använda vanliga planroster. Äfven med gnistsläckare gjordes
omfattande försök, ut hvilka slutligen framgick den typ, som alltsedan
denna tid varit använd och hvilken visat sig effektiv, men på samma gång
väl mycket hindrande för draget i fyrboxen.
År 1881 böljade eldning i större omfattning med svenska stenkol och
har sedan denna tid alltjämt fortgått, men alltid i blandning med engelska
kol. Bränsleblandningen består i regeln af antingen lika delar svenska och
engelska kol eller 40 % svenska och 60 % engelska kol. Som de icke
brännbara beståndsdelarna i de svenska kolen i allmänhet äro eldfasta, så
utöfvar blandningen af sådana kol med engelska ett gynnsamt inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
