Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och andra ogynnsammare belägna fall voro så godt som värdelösa,
blefvo förhållandena genom den elektriska arbetsöfverföringens tillkomst
helt annorlunda. Det är naturligt, att vattenfallen i allmänhet härigenom
kommo att blifva föremål för vida lifligare efterfrågan med åtföljande
värdestegring än förut. Som en följd däraf, att vattenfall, som ingen
hittills ansett äga något nämnvärdt värde och om hvilkas
äganderättsförhållanden således ingen haft anledning att vidare bekymra sig, på en gång
blefvo tillskrifna ett visserligen tämligen obestämdt och därför också
mången gång öfverskattadt värde, uppstod en mångfald tvistigheter och
processer rörande äganderätten till sådana vattenfall. Särskildt gällde detta
mellan å den ena sidan enskilda och å den andra sidan staten, som dels
sedan gammalt såsom strandägare var i erkänd besittning helt eller delvis
af en mängd vattenfall, de flesta i landets nordliga län, dels enligt somliga
juristers på gamla handlingar och domar stödda åsikt dessutom skulle äga
rätt till åtskilliga i allmänhet såsom enskilda betraktade vattenfall. I
ändamål att söka erhålla klarhet härutinnan och för att i öfrigt förbereda
tillgodogörandet af den staten tillhöriga vattenkraften beslöt riksdagen år
1898 att hos Kungl. Maj:t hemställa om utredning beträffande de mera
betydande vattenfall, hvilka helt eller delvis ansåges vara i statens ägo, som
ock om och hvilka åtgärder borde från statens sida vidtagas för att dessa
vattentillgångar måtte komma landet i dess helhet till godo. På grund
häraf beslöt Kungl. Maj:t i juni 1899 att åt en kommitté — den s. k.
vattenfallskommittén — uppdraga verkställandet af denna utredning.
Ordförande i denna kommitté blef landshöfdingen A. G. Svedelius, och utsåg
kommittén till sekreterare docenten Adolf Åström. Vattenfallskommitténs
betänkande afgafs den 17 mars 1903, således efter nära fyra års arbete, och
innehåller bl. a. dels en förteckning jämte uppgifter rörande fallhöjd,
vattenmängd, lokala och äganderättsförhållanden m. m. öfver 267 mera
betydande vattenfall, dels redogörelse för vattenfallsfrågans läge i en del andra
länder och dels slutligen förslag till tillvägagångssätt vid utarrenderandet
af staten tillhörig vattenkraft. Ofvannämnda i förteckningen upptagna fall
äga i enlighet med utredningen tillsammans en naturkraft af i rundt tal
400,000 hästkrafter vid lägsta vattenstånd och 800,000 vid industriellt
medelvattenstånd, således ganska betydande siffror. Det måste emellertid
påpekas, att i denna förteckning äfven äro upptagna en hel del fall, till hvilka
statens äganderätt är så pass tvifvelaktig eller af så ringa omfattning, att
staten ej torde kunna hindra enskilda, som ha bättre rätt, att tillgodogöra
sig dessa fall. För handläggning af frågor rörande tillgodogörande af
statens vattenkraft föreslår vattenfallskommittén tillsättandet af ett
centralorgan, sammansatt af representanter för de ämbetsverk, som hafva med saken
att skaffa, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, domänstyrelsen,
järnvägsstyrelsen m. fl., och skulle härigenom fördelen af en vida snabbare
behandling vinnas.
Sedan vattenfallskommitténs arbeten påböljats, aflät dåvarande chefen
för järnvägsstyrelsen generaldirektören T. Nordström i juni 1899 till
civilministern en skrifvelse med anhållan att åt ifrågavarande kommitté måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
