Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad spelar större roll än ökningen i lokomotivens vikt och pris. Vid ett
besök här i landet intresserade direktör Huber några framstående svenska
industriidkare och affärsmän för sitt system, som då endast existerade på
papperet, och beslöto dessa söka få till stånd försök med detta system i
Sverige. Intressenternas plan var, att maskinfabriken Oerlikon skulle ställa
till förfogande elektriskt lokomotiv m. m., Stora Kopparbergs bergslags
aktiebolag skulle lämna vattenkraft och F’alun — Västerdalarnas
järnvägsaktiebolag skulle för försöken upplåta en del af sin under byggnad varande bana.
De penningmedel, som för öfriga kostnaders täckande erfordrades, skulle
anskaffas i form af statsbidrag. För detta ändamål begärde ofvannämnda
järnvägsbolag i december 1901 i underdånig skrifvelse ett statsanslag å
100,000 kr. Härmed kom frågan om försök med elektrisk järnvägsdrift
för första gången på dagordningen i vårt land.
Järnvägsstyrelsen, som på grund af nådig remiss hade att yttra sig
angående denna ansökan om statsanslag, ansåg sig emellertid af flera skäl ej
kunna tillstyrka densamma, bland annat därför att all utredning saknades
och det syntes vara lämpligt att afvakta resultaten af de försök med
ifrågavarande system, som voro afsedda att utföras i uppfinnarens hemland. I
underdånig skrifvelse af den 10 april 1902 uttalade järnvägsstyrelsen denna
sin uppfattning och framhöll äfven den stora vikten af, att frågan om
elektrisk drifkraft noga studerades, samt meddelade, att styrelsen ämnade
uppdraga åt sakkunnig ingenjör att lämna redogörelse för det elektriska
järn-baneproblemets ståndpunkt och utföra förberedande beräkningar rörande
möjligheten i ekonomiskt afseende att i större utsträckning införa elektrisk
drifkraft å statsbanorna. Redan i sainma månad uppdrog järnvägsstyrelsen
i enlighet härmed åt författaren af denna redogörelse att verkställa sådan
utredning och därvid tillgodogöra resultaten af de utredningar, som på
grund af samtidigt lämnade uppdrag skulle utföras af nuvarande
professorn ingenjör J. G. Richert och statens torfingenjör nuvarande kaptenen E.
Wallgren rörande för statsbanornas drift lämpliga kraftkällor. Då det
nämligen vore otänkbart att med enbart staten redan tillhöriga vattenfall kunna
genomföra elektrisk drifkraft å hela eller större delen af statsbanenätet,
erfordrades generell utredning om de för ändamålet lämpligaste vattenfallen,
vare sig dessa befunno sig i statens eller enskild ägo. Då emellertid i vissa
delar af södra Sverige användbar vattenkraft endast sparsamt förekommer,
men däremot rikedom på torfinossar förefinnes, ansågs det lämpligt att för
dessa delar räkna med torfmossarna som kraftkällor för järnvägsdrift,
hvar-vid förutsattes, att å större mosskomplex skulle upprättas kraftstationer för
omsättande af torfvens bränslevärde till elektrisk energi. At statens
torfingenjör uppdrogs utredningen af ungefarliga torftillgången å för sådana
kraftstationer lämpliga orter.
Då författaren mottog sitt nyss nämnda uppdrag, var ännu ingenting
offentliggjordt angående de nya motorerna för enfasväxelström. I afseende
på det tekniska system, som borde läggas till grund för beräkningarna,
funnos därför hufvudsakligen endast två möjligheter, nämligen antingen
trefasväxelström med två kontakttrådar och induktionsmotorer eller enfas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
