Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är gifvet, att arbetet under sådana förhållanden hvarken kunde
gå så fort eller blifva så välgjord t, enär någon uppdrifven arbetsskicklighet
icke kunde på detta sätt ernås och dessutom alla arbeten utfördes på daglön.
I senare fallet sökte man visserligen genom införande af ackordspriser för
enstaka arbeten vinna större arbetsefTekt, men någon betydande sådan vanns
icke förrän man genom specialisering af arbetena inom de särskilda yrkena
lyckades uppdrifva arbetsskickligheten. Denna förändring kunde försiggå
inom verkstäderna endast i den mån dessa utvecklades, och den första af
statens järnvägars reparationsverkstäder, som kan sågas hafva genomfört ett
organiseradt specialarbete i förening med ackordssystem, var verkstaden i
Göteborg. Detta skedde år 1880. Till en början realiserades principen blott
försöksvis, i det att sådana arbeten som pannrengöring, lagerboxsvarfning,
tubskarfning samt diverse plåtslageri utlämnades på ackord, men når man
kommit underfund med fördelarna för såväl verkstad som arbetare af detta
system, infördes det allmänt i maskin-, filare-, plåtslagare- och
kopparslagareverkstäderna år 1887 samt slutligen i smedjan 1901.
Vid de andra större verkstäderna infördes äfven ackordssystemet i större
eller mindre utsträckning. I Malmö böljade man därmed ungefär
samtidigt med i Göteborg, d. v. s. början gjordes 1883 och man var färdig inom
samtliga verkstadsafdelningar redan efter ett par år. Sedan följdes exemplet
af de öfriga verkstäderna på olika orter såsom Östersund 1885 och
Liljeholmen 1891. Hvad betråfTar de nyare verkstäderna såsom Bollnäs, Boden,
Tomteboda och centralverkstaden, ordnades dessa redan från böljan i
huf-vudsaklig enlighet med det i de gamla verkstäderna pröfvade
specialiserings-och ackordssystemet, ehuru med en och annan variation i afseende på någon
eller några af systemets detaljer.
Sedan januari 1903 har man i Malmö börjat försöka äfven det s. k.
amerikanska premiesystemet, dock endast inom plåtslagareverkstaden. Dess
olikhet mot ackordssystemet ligger däri, att då ackord betalas enligt ett visst
pris pr styck vid detta system i stället tiden för arbetets utförande
bestämmes och arbetaren erhåller, förutom timlön för den arbetstid som verkligen
åtgår, äfven lön för viss del af den tid som besparas. Utan att ingå på en
närmare beskrifning må nämnas, att fördelen vid detta beräkningssätt är,
att arbetsgifvarens förtjänst växer på samma gång som arbetarens, hvilket
ej är fallet vid det gamla betingssystemet. En annan fördel är, att man på
grund af nyssnämnda förhållande kan bibehålla ett gifvet ackord äfven
om arbetsmetoden förbättras, så att de för arbetarna så förhatliga upprepade
ackordsnedsättningama undvikas, hvarförutom en afsevärd ökning af
arbetskapaciteten uppnås.
Arbetets gång är i hufvudsak lika inom de olika verkstäderna och
gestaltar sig sålunda för lokomotivverkstäderna:
Det lokomotiv som skall undergå reparation intages i verkstaden och
uppställes på det s. k. nedkopplingsspåret om ett sådant finnes, men eljes
på den för lokomotivet afsedda uppställningsplatsen. Dår nedkopplingsspår
förekomma är denna anordning gjord för att undvika, att den mängd af
beckad olja och smuts, som gifvetvis alltid samlar sig på golfvet omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
