Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu anförda af Kungl. Maj:t beslutade ändringar af och tillägg till 1862
års taxa finnas jämte dylika af trafikstyrelsen förordnade ändringar och
tillägg kodifierade i en ny upplaga af ifrågavarande taxa som utgafs år 1875.
I underdånig skrifvelse den 15 december 1874 hade trafikstyrelsen i
sammanhang med redogörelse för styrelsens beräkningar öfver inkomster
och utgifter vid statens järnvägstrafik under år 1876 äfven vidrört frågan,
huruvida tiden kunde anses vara inne att, då förhållandena icke medgåfve
en minskning af tågens antal och driftkostnaderna till följd däraf icke kunde
nedbringas, söka öka trafikinkomsterna genom höjning af de i gällande taxa
upptagna afgifterna. Styrelsen anförde härvid bland annat, att persontrafiken
å snälltåg då ännu icke på långt när vuxit i förhållande till de ökade
befor-dringstillfallena, samt att med afseende å samfärdseln mellan då senast
genom järnväg sammanbundna landsdelar en längre tid säkerligen komme att
åtgå, innan trafiken antoge den intensitet eller komme att omfatta det
varuutbyte, som på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt utnyttjade bantågen.
Om, som sagdt, förhållandena icke medgåfve en minskning af tågens antal med
ty åtföljande minskning af driftkostnaderna, så funnes dock, ansåg styrelsen, ett
ganska säkert medel att vinna ökade trafikinkomster, och bestode detta i en
höjning af befordringsafgifterna — en åtgärd som det sjunkande penningvärdet i
allt fall måste framtvinga förr eller senare. Sanningen af den ofta framhållna
regeln: »ju lägre taxa desto mera trafik» hade äfven sin gräns, och den höjning
af priset på III klass personbiljetter, som under 1871 genomförts, hade visat de
gynnsammaste resultat. Styrelsen ville emellertid uttala den mening att, så länge
förmånen af stambanor tillgodokommit endast enstaka landsdelar och det ännu
vore ovisst, huruvida stambaneanläggningen skulle fullföljas och någorlunda jämnt
fördelas öfver hela riket, den direkta vinsten af för trafik redan öppnade
bande-lar representerad af insättningarna i statskontoret borde sättas i främsta
rummet och den indirekta d. v. s. billiga befordringsafgifter i andra, och detta
emedan det förra slagets vinst tillgodokomme samtliga skattdragande, medan den
senare fördelen uteslutande tillfölle det mindretal, som1 bodde i banornas närhet.
Då det emellertid kunde tagas för afgjordt, att stambanenätet skulle komma att
utsträckas öfver den »förnämsta delen af Norrland oth måhända än vidare i
norr», blefve berörda indirekta vinst så pass jämnt fördelad bland rikets
samtliga inbyggare, att åtminstone ingen orättvisa skedde, ifall med bibehållande af
gällande fraktsatser sistnämnda vinst blefve tillgodosedd framför den direkta.
Den indirekta vinsten hade för öfrigt ännu ej så inkräktat på den direkta, att ej
denna senare såsom sig borde fortfarande kunde tjäna såsom mätare på
stats-baneföretagets värde i finansiellt hänseende.
Styrelsen uttalade därför den mening, att det torde låta sig göra att utan
förlust för staten eller annan olägenhet se tiden an och till lägligare
tillfälle uppskjuta en taxeförhöjning.
Emellertid fann Kungl. Maj:t vid profiling den 9 januari 1875 af denna
af styrelsen sålunda väckta fråga skäl anbefalla styrelsen att, så fort ske
kunde, inkomma med underdånigt utlåtande, innefattande en utredning i
hvilka delar och till hvilka belopp förhöjning i gällande trafiktaxa kunde
och borde äga rum.
Frågan om en förhöjning af de för transporter å statens järnvägar
fastställda afgifterna togs under ompröfning äfven af det ifrågavarande årets riksdag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
