Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första af dessa ändringar afsåg dels den mängd resgods, som
resande med blandade tåg ägde att afgiftsfritt medföra, dels afgiften för
res-godsöfvervikt i allmänhet. Det syntes nämligen styrelsen icke fullt billigt,
att resande med blandade tåg, som ju betalade mindre för plats i I och
II klassens vagnar än resande med snälltågen, ägde rätt till lika stor
frivikt för resgods som sistnämnda slags resande. Vidare borde den
föreslagna höjningen af III klassens biljettpris, ifall densamma genomfördes,
berättiga innehafvare af sådan biljett till lika förmåner i afseende å
resgodset som öfriga resande med samma bantåg. Slutligen torde den
stadgade afgiften for resgodsöfvervikt, å hvilken afgift rabatt ej gåfves för längre
vägsträckor, vara alltför hög, särskildt vid längre resor då den resande
dessutom medförde större mängd resgods.
På samma gång styrelsen därför förordade, att resande med blandade
tåg, oafsedt i hvilken vagnsklass han färdades, finge afgiftsfritt medföra 60
skålpund resgods för hvarje hel biljett, sade sig styrelsen anse det både
billigt och ledande till förenkling, reda och ordning, att den dåvarande
bestämmelsen rörande afgifter för resgodsöfvervikt upphäfdes samt att i
stället den för ilgods gällande tariffen med viss förhöjning tillämpades äfven i
fråga om resgodsöfvervikt, sålunda att för hvarje begynnande tiotal skålpund
utöfver medgifven fri vikt den resande skulle vara skyldig betala en
tiondedel af hvad § 31 uti gällande taxa bestämde för 1 centner ilgods enligt
tariffen II med tillägg af 25 X, hvarvid minsta afgift skulle utgöra 10 öre.
Vidare anförde styrelsen i sin ifrågavarande skrifvelse, att i svensk-norsk
samtrafik antagits det i Norge och Danmark m. 11. länder begagnade
systemet för befordran af s. k. småpaket mot uniformt eller efter zoner utgående
porto och sade styrelsen sig anse, att ett dylikt system för taxering af
ifrågavarande slags gods lämpligen borde införas äfven i de svenska statsbanornas
egen trafik. Styrelsen tillstyrkte därför att småpaket, som ej vägde 5
skålpund och hvilkas rymd ej öfverstege en half kubikfot, under vissa villkor
finge befordras en väglängd af högst 50 mil för 25 öre och öfver större
våglängd för 30 öre pr kolli.
Slutligen framhöll styrelsen, att den för ilgods fastställda minsta
viktsenheten, en fjärdedels centner eller 25 skålpund vid mindre värdefulla
försändelser i små kvantiteter om t. ex. 5 skålpunds vikt obestridligen
verkade hindrande för ilgodstrafikens tillväxt, hvarförutom det vore
inkonse-kvent att nämnda enhet bibehölles, därest nyss relaterade förslag till
pakettaxa vunne Kungl. Maj:ts bifall. Styrelsen föreslog fördenskull, att minsta
viktsenheten för ilgods måtte fastställas till 10 skålpund och frakten
beräknas efter de för sådant gods gällande tarifferna, på det sätt att för hvaije
begynnande tiondedels centner skulle betalas en tiondedel af hvad i nämnda
tariffer funnes utsatt för hel centner.
Vid föredragning den 9 juni 1871 biföll Kungl. Maj:t allt hvad styrelsen
sålunda föreslagit, och skulle de ifrågavarande ändrade bestämmelserna
till-lämpas i och därmed att nordvästra stambanan i dess helhet öppnades för
allmän trafik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
