Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
räkning årligen frakta högst 1,200,000 ton järnmalm eller af denna
myckenhet vunnen förädlad produkt från Kiruna till Riksgränsen (f. v. b. till
Narvik) äfvensom att till Kiruna transportera hvad för bolagets rörelse kan
erfordras af byggnadsmateriel och bränsle, mot det att bolaget till staten betalar
ej mindre statens utgifter för trafikens bedrifvande å hela bandelen
Gällivare—Riksgränsen, så vidt icke af järnvägens räkenskaper kan utrönas, att
samma utgifter föranledts allenast af persontrafik och postbefordran samt
annan godstrafik än den nyssnämnda, än äfven 3,8 procent årligen å
anläggningskostnaden för sagda bandel med hvad därtill hör, hvarjämte bolaget
skall årligen ersätta den förlust, som enligt järnvägens räkenskaper kan
vållas af upprätthållandet å ifrågavarande bandel af person- och posttrafik
samt annan godstrafik än den kontraktsenliga.
I följd af dessa kontraktsbestämmelser har naturligen fraktkostnaden pr
ton malm af förberörda maximikvantitet, 1,200,000 ton, som för bolagets
räkning forslats från Kiruna till Riksgränsen, växlat under de olika åren.
Salunda har densamma under första trafikåret eller år 1903 belupit sig till
kr 2:53, under år 1904 till kr 2:19 och under år 1905 till kr 2:33. För
den malmkvantitet utöfver 1,200,000 ton, som bolaget med Kungl. Maj:ts
medgifvande försändt under hvartdera af de båda sistnämnda åren, har
Kungl. Maj:t på järnvägsstyrelsens tillstyrkan bestämt en fraktsats af 2 kr
pr ton.
Mjöl och spannmål. I skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 19 december
1894 hade t. f. intendenten vid bandelen Vännäs—Luleå—Gällivare anfört
bland annat, att han med hänsyn till den afsevärda trafikstegring med däraf
föranledd ökning af trafikinkomsterna, som skulle uppstå om större delen
af det mjöl hvaraf öfre Norrland hade behof kunde pr järnväg ditföras
från de mera betydande produktions- och importorterna söder om
Örnsköldsvik och Sundsvall, rådfört sig med köpmännen vid Gällivare angående
den nedsättning i gällande järnvägsfrakt för nämnda godsslag, som de
an-säge sig behöfva för att finna med sin fördel förenligt att taga sitt
mjölförråd järnvägsledes direkt från Stockholm i stället för, såsom dittills ägt
rum, först sjöledes till Luleå och därifrån pr järnväg till Gällivare, och hade
bemälda köpmän därvid förklarat, att en fraktnedsättning af 25 % för
ändamålet vore till fyllest. I anledning häraf föreslog intendenten, att
järnvägsstyrelsen, såvida densamma ej kunde finna lämpligt att till än större
utsträckning bevilja sådan nedsättning, ville från 1895 års ingång med 25 %
nedsätta frakten åtminstone för det mjöl, som pr järnväg befordrades från
Sala, Uppsala, Stockholm och söder därom belägna orter till öfre Norrlands
järnvägsstationer.
Vidare hade samma intendent i anledning af en af Umeå
tjärexport-aktiebolag gjord framställning i skrifvelse till järnvägsstyrelsen den 8
januari 1895 hemställt, att till bolaget måtte restitueras 25 % å fraktbelopp, som
under året komme att af bolaget erläggas för mjöl och spannmål, som för
dess räkning på järnväg befordrades från vissa sydligare belägna stationer
till stationer i öfre Norrland.
Statens järnvågar 1856—1906. IV.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
