Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna anordning orsakade likväl ingen ändring i instruktionen.
Däremot infördes genom kungl. kungörelsen den 30 december 1884 en del
ändringar i berörda instruktion, hvilka, hvad kontrollkontoret vidkom,
be-stodo i förut omnämnda utbrytande af biljett- och formulärförrådet från
kontrollkontoret och upptagande af bokhållarebefattningar inom samma
kontor, och sista momentet i instruktionen för öfverkontrollören erhöll därvid
den ändrade lydelse, att öfverkontrollören skulle gifva biljettförvaltaren
föreskrifter om tryckningen af personbiljetter och dessas utsändande till
stationerna.
Några år senare eller år 1890 gjordes ytterligare en förändring i
kontorets sammansättning, hvilken bestod däruti, att kontrollen öfver
persontrafiken, som alltintill nämnda år handlagts å en afdelning, på grund af
tillväxten af såväl den lokala trafiken som samtrafiken med in- och utländska
förvaltningar nödvändiggjorde en uppdelning af göromålen på två
afdel-ningar, en för statsbanans egen trafik och en för samtrafiken, af hvilka den
sistnämnda ställdes under en kontrollör såsom föreståndare, under det att
såsom föreståndare för afdelningen för lokala persontrafiken tillsvidare
förordnades en bokhållare.
Kontoret arbetade därefter något år på fyra afdelningar, men de båda
afdelningarna för statsbanornas lokala person- och godstrafik
sammanknö-tos inom kort till en afdelning, och sedan dess arbetar kontoret på tre
hufvudafdelningar med hvar sin föreståndare i spetsen, hvilka från och med
år 1898 benämnas första kontrollörer.
Den utveckling som kontoret undergått efter samtralikens ordnande är
högst betydlig, och redan vid den tidpunkt, då godssamtrafiksafdelningen
inrättades i ändamål att verkställa granskningen och fördelningen af
frakterna för godsförsändelser m. m. mellan de förvaltningar — förutom
statsbanornas elfva enskilda järnvägars — som först ingingo i den den 1 april
1882 bildade samtrafiksföreningen, kunde man få en svag föreställning om
hvilken utveckling kontoret skulle gå till mötes.
Ordnandet af denna sa mtrafik var ej någon lätt sak, och det arbete som
måste utföras innan anordningen kunde komma till stånd var naturligen
mycket fordrande och omfattande, liksom ock öfvervakandet af
gransk-ningsarbetena och rätta tillämpningen af de nya samtrafiksbestämmelserna
påkallade en insiktsfull ledning.
Vid 1882 års böljan ägde godssamtrafik rum emellan statens järnvägar
och 37 enskilda svenska förvaltningar, omfattande 217 statsbanestationer och
359 stationer vid enskilda järnvägar. Elfva af de sistnämnda järnvägarna
ingingo, som ofvan nämnts, i omförmälda samtrafiksförening, till hvilken
efter hand äfven de öfriga anslöto sig.
Denna samtrafik är nu utsträckt till de allra flesta enskilda järnvägar,
som hafva spårförbindelse med statens järnvägar, direkt eller transito annan
järnväg, och omfattade med inräknande af stationer vid i samtrafiken
deltagande ångbåtsbolag samt norska och danska banorna vid innevarande års
ingång ej mindre än 1,642 stationer, däraf 427 vid statsbanorna och 1,215
vid 117 främmande förvaltningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
