Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järnvägars förvaltning eller betjäning icke varit vållande till skadan.
Befrielse från ersättningsskyldighet i detta senare fall äger dock rum, därest
den skadade genom öfverträdelse af gällande föreskrifter eller annan grof
vårdslöshet varit själf vållande till skadan.
Äfven beträffande skada uppkommen genom eld från lokomotiv eller eldstad
i annat järnvägsfordon åligger statens järnvägar ersättningsskyldighet, utan
att förvaltningen eller personalen behöfver hafva varit vållande till skadan.
I fråga om storleken af den ersättning som för kroppsskada må tillkomma
vederbörande innehåller 1886 års lag den bestämmelsen, att ersättningen
skall utgå efter de i strafflagen för skadestånds bestämmande stadgade
grunder; och erfarenheten har gifvit vid handen, att synnerligast vid
domstolarna tillämpningen af dessa grunder ställt sig fördelaktig för den
ersätt-ningsberättigade. Det torde nämligen icke kunna förnekas, att ersättningarna
enligt 1886 års lag i allmänhet blifvit förhållandevis högt beräknade,
sår-skildt om man jämför dem med de ersättningar, som finnas fastställda i
1901 års lag. Sistnämnda lag angifver nämligen vissa bestämda
ersättningsbelopp att utgå för olika fall. Under det att enligt 1886 års lag skadade
personer fått sig tillerkänd ersättning med ända till 700 å 800 kronor om
året förutom godtgörelse för sveda och värk, utgör högsta
ersättningsbeloppet, som enligt 1901 års lag kan tillkomma skadad person, 300 kronor för
år, hvilket belopp utgår endast i det fall, alt den skadade fullständigt
förlorat arbetsförmågan. Har arbetsförmågan icke gått helt och hållet förlorad,
utan endast blifvit till viss grad nedsatt, utgår enligt 1901 års lag ersättning med
det belopp, lägre än 300 kronor, som motsvarar arbetsförmågans^jninskning.
Stadgandet i 1901 års lag rörande arbetsgifvares ersättningsskyldighet
är enligt sin lydelse af den oinfattning, att under detsamma komma alla
de fall, i hvilka skada i tjänsten åkommit dem af statens järnvägars
personal, som äro att hänföra till arbetare. Således skulle äfven det fall, då
dylik person blifvit skadad i följd af statens järnvägars drift, bedömas enligt
1901 års lag.
Då emellertid denna lag med hänsyn till ersättningsbeloppens storlek
ställer sig ofördelaktigare för den ersättningsberättigade än 1886 års lag,
har man ansett sig böra i 1901 års lag inrycka den undantagsbestämmelsen,
att med afseende å dem, som redan vid tiden för sistnämnda lags trädande
i kraft voro anställda i järnvägens tjänst eller arbete, 1886 års lag skall
fortfarande äga tillämpning.
Har en i statens järnvägars tjänst anställd person blifvit under
tjänste-utöfningen skadad i följd af statens järnvägars drift, är det således for
fastställandet af den ersättning, som må tillkomma honom, af största betydelse
att få konstateradt, huruvida han redan innan 1901 års lag trädt i kraft
hade och därefter allt fortfarande haft anställning vid statens järnvägar.
Reglerandet af rättsförhållandet mellan statens järnvägar och dem, som
enligt förutnämnda två lagar kunna vara berättigade till ersättning, kan ske
antingen i domstolsväg, dä den ersättningsberättigade instämmer kungl.
järnvägsstyrelsen till domstol med yrkande om ersättning, eller också på
administrativ väg, därigenom att Kungl. Maj:t på framställning af järnvägssty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
