Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stntens järnvägsstationer och hvad därmed ägde sammanhang lämpligast
borde såsom hittills öfverläinnas åt trafikstyrelsens bepröfvande, böra
hemställa. att motionen icke måtte vinna riksdagens bifall, och utföll andra
kammarens beslut i öfverensstänimelse härmed, utan att i kammaren någon
diskussion i ärendet förekom.
1 enahanda riktning uttalade sig ock andra kammarens tillfälliga utskott
vid 1891 års riksdag, därvid utskottet, vidkommande förslaget om kontrakt
pa vissa år, särskildt underströk, att järnvägsstyrelsen måste hafva i sin hand
att omändra tåganordningarna oberoende af uppgörelsen med hotellägare och
rcstauratörer, och då äfven i öfrigt ett hastigt ingripande af järnvägens
tjänstemän och eventuellt afskedande af lägenheternas innehafvare ej borde vara
uteslutna, för den händelse sådant visade sig önskligt för vinnande af
huf-vudmalet med lägenheternas utarrenderande: den resande allmänhetens
betjänande utan att god ordning stördes.
Kniellertid hade utskottet vid genomgåendet af lämnad uppgift å
arrende-afgifterna icke kunnat undgå att fästa sig vid deras jämförelsevis låga belopp,
äfven på sådana stationer, där omsättningen vore ganska betydlig.
Utskottet vore, såsom motionären, af den öfvertygelse att på flera af stationerna,
särskildt på de större, icke obetydligt högre arrendebelopp skulle kunna
betingas utan att det ofvan nämnda hufvudmålet blefve tillbakasatt, och ansåge
att önskligt vore att i allmänhet vid utarrenderandet af lägenheter och
särskildt af de större bland dessa offentlig kungörelse användes, på det
allmänheten måtte blifva i tillfälle att afgifva anbud, dock utan skyldighet för
järnvägsstyrelsen att antaga det högsta anbudet, därest omständigheterna i
speciella fall gjorde detta mindre lämpligt. Utskottet ansåge likväl, att
utfärdandet af någon allmän föreskrift i detta hänseende ej vore att förorda och
ansåge ej tillräcklig anledning vara anförd för att genom skrifvelse till Kungl.
Maj:t söka åstadkomma ändring i det sätt, hvarpå järnvägsstyrelsen bestämt
öfver utarrenderingen af hotell- och restaurationslägenheterna vid järnvägarna.
1 det syfte utskottet omförmält blefvo ock, såsom ofvan angifvits, år 1897
anbud genom tidningarna infordrade beträffande ifrågavarande rättigheter vid
nagra stationer, nämligen restaurations- och hotellrörelsen i Katrineholm samt
restaurationsrörelserna i Gnesta och Stockholms centralstation, hvarförutom
samnia ar kontrakten rörande restaurations- och hotellrörelserna i Hallsberg,
Storlien, Vännäs, Jörn och Gällivare samt restaurationsrörelserna i
Charlot-tenberg, Alfvesta, Nässjö, Malmö, Uppsala och Mellansel uppsades och högre
afgifter för dem fastställdes.
Vid behandling af en motion vid 1897 års riksdag, däri yrkats
upphäf-vande af järnvägsstyrelsens befogenhet att meddela rätt till ölutskänkning
vid statens järnvägar, har ock vederbörande utskott uttalat sin tvekan om
lämpligheten att i regeln på entreprenad utbjuda restaurationsrörelse vid
statens järnvägsstationer. När ett sådant utbjudande skett, kunde
järnvägsstyrelsen svårligen annat än antaga den högstbjudande, därest han ställde
en i ekonomiskt afseende betryggande borgen för sig. Annars skulle
styrelsen säkerligen icke undgå misstankar och beskyllningar af högst
obehagligt slag. Men å andra sidan vore det naturligt, att ett dylikt utbjudande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
