Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nieter skulle han exempelvis fardas en 250,000 gånger så lång sträcka soni
afståndet mellan Malmö och stationen Polcirkeln. Olycksfallsrisken vid en
resa å statens järnvägar är sålunda ej stor.
Till bedömande af olycksfallsrisken vid resa å enskilda järnvägar i
förhållande till den å statsbanorna torde följande jämförelse kunna tjäna.
Under femårsperioden 1899—1903, den sista för hvilken uppgifter rörande
de enskilda järnvägarna föreligga, befordrades å dessa inalles 105,391,000
resande och utgjordes 1,957,670,000 personkilometer, tal som torde vara
tillräckligt stora för att lämna ett tämligen tillförlitligt resultat. Under
samma lid träffades 39 personer af olycksfall, af hvilka 19 medförde
döden. Att nu bedöma olycksfallsrisken efter antalet olycksfall pr 1
miljon resande är emellertid absolut oriktigt. Såsom förut framhållits spelar
nämligen resans längd en stor roll med afseende på ifrågavarande risk, och
naturligt är, att medelreselängden å enskilda banor måste blifva betydligt
mindre än å statsbanorna. Så uppgick den exempelvis år 1903 å de
förra till endast 19 kilometer mot 41 kilometer å de senare. Men
härtill kommer en annan långt mera vilseledande omständighet. Då en
person passerar flera än en bana, hvilket gifvetvis mycket ofta är fallet,
upptages han af hvarje passerad bana såsom en resande.
Till hvilka orimligheter detta i nu förevarande hänseende leder, kan
följande exempel visa. En person som reser från Säfsjöström i Småland
till Ed i Dalsland passerar, utan att någon gång fardas öfver statsbanan,
icke mindre än 9 enskilda järnvägar, om han reser öfver Herrljunga.
I summa resande för samtliga enskilda järnvägar figurerar denne ende
alltså såsom 9 resande. Om nu detta vore hela resandeantalet å hela det
enskilda järnvägsnätet, och denne resande omkomine under färden å den
sista i resan ingående banan, utvisade olycksfallsstatistiken, att af de 9
resande 1 eller \\,\% dödats, under det att i själfva verket
dödsfallspro-centen vore 100.
De ofvan för enskilda banor angifna talen under perioden 1899—1903
representera pr 1 miljon resande 0,3 7 olycksfall öfver hufvud och 0,18
sådana med dödlig utgång. Motsvarande siffror för statens järnvägar under
samma tid äro resp. 0,76 och 0,21.
Tack vare det för höga resandeantalet ser det att döma af dessa siffror
ut, som om fardsäkerheten vore större å enskilda än å statens järnvägar.
Att i själfva verket förhållandet är det motsatta, finner man däremot, om
den enda riktiga måttstocken, nämligen olycksfallsfrekvensen i förhållande
till antalet tillryggalagda personkilometer, användes vid jämförelsen.
Resultatet blir då för de enskilda banorna 0,020 olycksfall öfver hufvud och
0,oio med dödlig utgång, och för statens järnvägar resp. 0,018 och 0,oos,
allt pr 1 miljon personkilometer. Under den här undersökta
femårsperioden var således olycksfallsrisken faktiskt mindre vid resa å statens
järnvägar än å enskilda.
Bland utlandets järnvägar intaga de tyska statsbanorna med afseende
på fardsäkerheten en mycket hög rang. Af nedan följande jämförelse skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
