- Project Runeberg -  Statens järnvägar 1856-1906. Historisk-teknisk-ekonomisk beskrifning / Del 4. Förvaltning och personal /
539

(1906) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förde i afseende å den föreslagna ändringen af bestämmelserna för
åtnjutande af fri bostad följande:

De viktigaste förändringar — alla till men för personalen — som kommittén
i detta sammanhang föreslår och hvilka vi icke kunna biträda äro borttagande
af förmånerna utaf dels fria bostäder åt styrelsens ledamöter och en stor del
bland linjepersonalen, hvilken senare i stället skulle erhålla hyresbidrag, dels
bränsle till alla boställshafvare.

Att dessa förmåner äro af afsevärd betydelse för individen torde väl
knappast kunna bestridas, då exempelvis kan nämnas, att indragning af fri bostad och
bränsle torde minska en öfverdirektörs lön med omkring 1,200 kronor, en
ban-ingenjörs i visst fall med omkring 670 kronor, och en stationskaris med 130 å
175 kronor, allt under förutsättning att dessa senare tjänsteinnehafvare bo i
Stockholm, Göteborg eller Malmö. Förhyrandet af,lokaler till så stor utsträckning
som skett har betingats af fördelen däraf, att vederbörande bo nära
tjänstgörings-platsen, samt af omtanken för stationsbetjäningen, som till följd af de höga
hyrorna svårligen kunnat skaffa sig någorlunda hyggliga bostäder. Att bostad in
natura är, från fysisk och moralisk synpunkt sedt, en synnerligen lämplig
aflö-ningsform för den lägre personalen och således en anordning, som är af stor
vikt för erhållande af god betjäningspersonal, torde för alla järnvägsförvaltningar
likasom för större arbetsgifvare i allmänhet vara en känd sak. Denna
aflönings-form är äfven tidsenlig, i det att vid alla större industrier en stråfvan alltmer
gör sig gällande att bereda sådan åt arbetsstyrkan.- Fördelen däraf för tjänsten
torde ock vara lätt att inse; hvarförutom tjänstens kraf och lokala förhållanden
torde oundgängligen fordra bostad in natura för flera andra kategorier än den,
som >utöfvar den egentliga stationstjänsten». Hvad åter den högre personalen
beträffar, torde ej kunna bestridas, att det är en fördel för en förvaltning af
järnvägsdriftens beskaffenhet, att denna personal har sin bostad i järnvägens
omedelbara närhet. Under sådana förhållanden anse vi icke skäl förefinnas till
någon ändring af de nu härutinnan gällande bestämmelser.

Mot indragningen af förmånen af bränsle reserverade sig såväl nämnda
båda kommittéledamöter som ock herrar von Krusenstjerna, Simonsson
och Svedelius under erinran om den afsevärda försämring i särskildt den
lägre personalens löneförmåner, som genom indragningen skulle orsakas.

Att järnvägsstyrelsen skulle kraftigt motsätta sig kommitténs förslag till
inskränkning i bostadsförmånen, var att vänta. Det är ock åtskilliga
synpunkter af intresse, som styrelsen andrager i sitt utlåtande den 30 januari
1896. Efter en kortfattad redogörelse för hvad kommittén uttalat anför
styrelsen följande:

Vid den interimistiska löneregleringen år 1863 likasom sedermera vid de
definitiva regleringarna åren 1869 och 1874 bestämdes, att den distriktspersonal,
som icke erhöll bostad in natura, skulle få åtnjuta ersättning härför i penningar.
Inkvarteringen in natura har alltså varit den primära aflöningsformen och
in-kvarteringsersättningen endast ett surrogat härför — något som jämväl torde
ligga i denna senare förmåns begrepp, enär förmånen eljest icke synes hafva
något som helst berättigadt i sig. Anledningen till att linjepersonalen i dess
helhet ansetts böra komma i åtnjutande af förmånen af inkvartering har naturligen
legat i uppfattningen om lämpligheten och fördelen af att denna personal bor i
järnvägens omedelbara närhet, hvartill i vissa fall kommit den absoluta
nödvändigheten att på orter, där tjänliga bostäder icke stått att erhålla, anskaffa sådana.
Att nu i ett eller annat fall tjänstens beskaffenhet kan göra vederbörande
tjänste-innehafvares boende i järnvägens närhet mindre behöfligt synes styrelsen icke kunna
förringa betydelsen af den generella regeln — och denna regel torde äfven kunna an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:49:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sj50/4/0569.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free