Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga nivå och ingifva hos dem känslan af mera samhörighet med den
institution, för hvars räkning de använda sina arbetskrafter. Och det kan ju
då ifrågasättas, om icke äfven för järnvägsförvaltningen, som ock är en
mycket stor arbetsgifvare, denna synpunkt är så pass viktig, att
hänsynen till den ekonomiska vinsten af en väsentligare begränsning i nu
utgående inkvarteringsförmån därför bör vika. Man lärer icke heller vid
frågans bedömande kunna underlåta att laga hänsyn till den omständigheten
att staten redan för en lång följd af år anskaffat bostäder åt personalen,
dels direkt genom byggande för egen räkning och dels indirekt genom
järnvägens änke- och pupillkassa såsom mellanhand. Vid dylikt förhållande
torde en genomgripande förändring, sådan den kommittén principiellt
föreslagit, icke — i allt fall icke på länge — kunna med verklig ekonomisk
fördel för statsbanorna genomföras i någon mera afsevärd utsträckning.
Afven detta förhållande kan väcka tvekan, huruvida skäl förefinnes att i
princip besluta en förändring, som i verkligheten icke skulle kunna
konsekvent föras igenom, utan hufvudsakligen resultera däri, att
befattningshaf-vare, som vore placerade å platser, där järnvägen nu af annan än
änke-och pupillkassan förhyr bostadslägenheter, skulle komma i sämre ekonomisk
ställning än deras vederlikar å sådana platser, där järnvägen äger eller af
nämnda kassa förhyr lägenheterna. Och slutligen vill jag icke förneka, att
de lokala förhållandena kunna vara sådana, att jämväl andra
befattnings-hafvare än de af kommittén angifna grupperna kunna för tjänstens behöriga
skötande vara i verkligt behof af att genom järnvägsförvaltningens försorg
erhålla bostäder, belägna i järnvägens omedelbara närhet.
Efter en vidlyftig detaljmotivering i fråga om rätten att bekomma fri
bostad hemställde departementschefen att bestämmelsen om
naturainkvar-teringen skulle alTattas sålunda, att förmånen af fri bostad i järnvägens
egna eller i närheten af tjänstgöringsplatsen belägna, för ändamålet förhyrda
lägenheter skulle, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behöf-ligt, tillkomma följande tjänstemän och betjänte vid distrikten, nämligen:
distriktschef, ban- och maskindirektör, trafikinspektör, ban- och
maskiningenjör, byråassistent, maskininspektor, stationsinspektor, underinspektör,
expeditionsföreståndare för biljettexpedition, första stationsskrifvare å station
af andra eller tredje klass, lokomotivmästare, stationsmästare, maskinist,
materialvakt, vagnförman, banmästare och vaktmästare äfvensom betjänte
af lägre grad än vid banafdelningen banmästare, vid maskinafdelningen
eldare och vid traiikafdelningen kontorsbitrade; att förhyrning af bostäder
dock icke skulle äga rum utan Kungl. Maj.ts särskilda medgifvande; samt att,
där lokala förhållanden gjorde sådant nödigt eller lämpligt, fri bostad i
järnvägens egna hus skulle tillkomma jämväl nu ej nämnda tjänstemän eller
betjänte vid distrikten.
I fråga om inkvarteringsersättningen anslöt departementschefen sig till
kommitténs förslag.
Innan emellertid statsutskottet vid 1897 års riksdag afgaf sitt utlåtande
öfver den kungliga propositionen, som affattals i enlighet med
departementschefens hemställan, väcktes inom första kammaren motion af herr H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
