Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle ingå inkvarteringsersättningen för den månad, under hvilken
dödsfallet skedde.
Efter att sålunda hafva utgått alltsedan trafikens första tider indrogs
denna förmån på hemställan af 1893 års löneregleringskommitté utom
vid dödsfall som orsakats af olyckshändelse under tjänstgöring. Som
skäl för denna sin hemställan angaf kommittén, att begrafningshjälpen
nästan öfverallt annorstädes inom statsförvaltningen afskaffats. Kommittén,
som uppskattade den besparing, hvilken genom indragningen skulle
till-godokomma statsverket, till 6,500 kr om året, uttalade den uppfattningen,
att anskaffningen af begrafningshjälp borde af personalen själf ombesörjas
genom deltagande i begrafningskassor eller andra dylika föreningar.
Emot 1893 års löneregleringskommittés ofvan nämnda hemställan om
begrafningshjälpens indragning reserverade sig två ledamöter af kommittén,
nämligen herrar Hahr och friherre Sparre. De anförde därvid följande:
Denna förmån, som representerar ett obetydligt utgiftsbelopp årligen och hvars
indragning således för staten icke medför någon afscvärd vinst i ekonomiskt
afse-ende, är däremot i synnerhet för den lägre betjäningen af en ganska stor betydelse.
Erfarenheten från tiden före denna förmåns införande visade nämligen, att vid
dödsfall inom denna klass sällan någon tillgång fanns i den aflidnas bo och
följden blef den, att kamraters och förmäns offervillighet måste tagas i anspråk för
den dödas begrafning. Kommitténs hänvisning till beredandet af dylik hjälp
genom inrättandet af begrafningskassor o. d. torde härvidlag ej heller kunna följas,
ty denna utväg, som för en arbetarstyrka, samlad vid en verkstad, fabrik eller
dylik på ett ställe mera sammanträngd industriell anläggning, kan vara lämplig,
torde däremot vara mindre användbar då det gäller en personal, som är spridd
öfver hela vårt långsträckta land.
Järnvägsstyrelsen anslöt sig i sitt utlåtande den 30 januari 1896 öfver
kommitténs betänkande till hvad reservanterna anfört, men kommitténs
mening segrade hos Kungl. Maj:t och i riksdagen. Bestämmelsen i nu gäl*
lande aflöningsreglemente är af följande lydelse:
Aflider tjänsteman eller betjänt i följd af olyckshändelse under
tjänste-utöfningen, må ett belopp, motsvarande en månads aflöning, såsom
begrafningshjälp tilldelas stärbhuset.
Provision d fraktkredit. Genom ett cirkulär af den 31 januari 1867
med-gaf trafikstyrelsen att under vissa i cirkuläret närmare angifna
omständigheter trafikanter finge åtnjuta anstånd med betalning af frakt för gods.
Dylikt anstånd, s. k. fraktkredit, beviljades på därom af godstrafikant gjord
ansökan af styrelsen. Från ingången af år 1898 beviljas jämlikt gällande
instruktion sådana ansökningar af vederbörande distriktschef. Krediten får
för hvaije trafikant, som erhållit tillstånd till kredit, gälla endast för så
mycket gods, som af honom afsändes eller emottages under en månad. I
regeln får fraktkredit icke medgifvas trafikant vid station i stad.
För hvarje trafikant, som erhållit tillstånd till kredit, föres en s. k.
frakt-krediträkning, i hvilken uppföras fraktbeloppen under löpande månad, och
skall räkningen gäldas senast den femte i påföljande månad.
I ofvan nämnda cirkulär bestämdes i afseende å ersättning för hållande
af dylik räkning, att provision skulle utgå med lf2 procent å fraktsumman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
