Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telegrafverkets personal funnes å ordinarie stat uppförd — att någon annan
åtgärd för det dåvarande icke syntes från statens sida erforderlig, än att
Kungl. Maj:t vid en blifvande definitiv reglering af de båda verkens stater
behagade tillse att såväl järnvägs- som telegrafpersonalen erhölle delaktighet
i civilstatens pensionsinrättning, och föreslog, att riksdagen skulle aflåta
skrifvelse i sådant syfte.
Kammaren biträdde likväl icke detta utskottets förslag, hvadan frågan
äfven nu föll.
Emellertid blef genom utfärdandet af nådiga instruktionen för styrelsen
för statens järnvägstrafik af den 17 september 1869 organisationen af
statens järnvägstrafiks förvaltning genomförd.
Trafikstyrelsen ansåg därför tiden vara inne att vidtaga anstalter för
bildande af kassor till förmån för pensionering icke blott af
tjänstepersonalen utan äfven af dennas efterlämnade änkor och barn.
Genom beslut af 17 augusti 1870 tillsatte styrelsen en kommitté, som
erhöll i uppdrag alt låta verkställa nödiga tekniska utredningar samt
inkomma med förslag dels till en pensionsinrättning, dels ock till en änke- och
pupillkossa.
Kommitterade, som utgiordes af byråchefen K. Limnell, ordförande,
sekreteraren K. Löfman, maskindirektören E. Fränckel, inspektören friherre
K. U. Sparre och baningenjören J. Norrman, togo först i öfvervägande,
huruvida möjligen inträde i civilstatens pensionsinrättning kunde och borde
beredas järnvägspersonalen. Det visade sig dock att detta skulle blifva
förknippadt med rätt stora svårigheter, och då därjämte invaliditets- och
mortalitetsförhållandena för järnvägspersonalen voro väsentligen olika med
öfriga civila tjänstehafvares och skulle vid eventuell sammanslagning
förorsaka både dryga kostnader för egen pensionering och höga premier i en
änke- och pupillkassa, så frångingo kommitterade tanken på en dylik
sammanslagning.
Ett skäl hvarför det syntes lämpligast att för järnvägspersonalen ordna
själfständiga kassor var ock, att förvaltningskostnaderna för dem ansågos
blifva högst obetydliga, då den i Stockholm stationerade personalen skulle
få turvis utföra de för kassorna nödiga arbetena i en hvresfri lokal i
cen-tralbangården.
Hvad belräfTar den finansiella grundvalen för företaget, så utgingo
kommitterade från principen att staten och de enskilda tjänstehafvarna skulle
samverka.
För erhållande af statsbidrag till pensionsinrättningen föreslogo
kommitterade tillämpningen af ett tantiemsystem, så alt nämnda inrättning skulle
erhålla en viss andel af järnvägstrafikens nettobehållning för hvaije år, eller
det belopp, hvarmed inkomsterna öfversköte utgifterna för drift och
underhåll, i dessa senare dock icke inbegripna kostnaderna för anskaffande af
nya inventarier och utförande af nya byggnader och anläggningar.
Genom användande af tantiemsystemet motvägdes enligt kommitterades
åsikt ett blifvande bidrag från staten fullt ut af de besparingar i utgifterna
för drift och underhåll, som blefve en följd däraf att hela personalen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
