Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla på den tanken, att det vore ett lif efter detta
och att själen ej förgicks tillika med kroppen.
Denna tanke, huru mycket förutsätter den icke?
Huru mycket fordrades icke, innan en sådan
tanke kunde väckas? huru mycket, innan
menniskan blott kunde komina till en dylik
förmodan? Det måtte allaredan hafva gått långt ut,
förrän man endast kunde falla på den tanken, att
menniskan bestod af tvänne delar, af själ och kropp,
och att det, som man kallade själ, var något
väsendtligen åtskiijdt från kroppen. Denna förmodan
förutsätter redan många tydliga begrepp om
materien, dess egenskaper och sätt att verka; om
tankarne, deras natur och upprinnelse; om den
omöjligheten, att materien kan tänka och att kroppen
och dess sammansättning kan åstadkomma de
verkningar, som vi tillskrifva själen; att således det,
som tänker uti oss, måtte vara något helt annat,
än kroppen. Men då man omsider hunnit så vida,
att man antog ett tänkande väsende, som var
för-enadt med den icke tänkande kroppen; huru många
århundraden måtte icke ånyo hafva gått förbi, innan
man kunde öfvertyga sig derom, att detta tänkande
väsende ej förgicks tillika med kroppen? Man såg
menniskor födas, tillväxa, åldras och förgås liksom
djuret; båda blefvo de genom döden känslolösa och
overksamma; och från detta ögonblick erfor man
intet mera af dem, lika så litet af menniskan, som
af djuret. Man trodde icke något tillkommande lif
för djuret; huru skulle man då falla på den tanken,
att det var något annat lif för menniskan? Båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
