Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörelse och begynna att verka. Fastän alla
kroppens invärtes rörelser upphöra, så är han icke
destomindre till; men han är död, han verkar icke;
hans lif består deruti, att han verkar på ett sätt,
som är enligt med hans ändamål och med dess inre
delars bestämmelse. Då detta ej längre sker, är
han död, ehuru han ännu är till. Likaså förhåller
det sig med själen. Ar han immateriel, är han
väsendtligen skiljaktig från kroppen, så måste han
nödvändigt fortfara att vara till efter kroppens död;
men derföre är han icke odödlig. Själens lif
består deruti, att han verkar överensstämmigt med
sin natur, att han tänker, att han eger medvetenhet
om sina tankar. Här är således egentligen fråga,
om själen, efter skiljsmessan från kroppen, än
vidare fortsätter sina Hankar, sin verksamhet, sin
egna medvetenhet. Detta måste bevisas, innan vi
kunne vara öfvertygade om dess odödlighet. Ja,
jag vill medgifva allt hvad jag ännu med någon
anledning kan medgifva; jag vill medgifva, att
själen ännu efter kroppens död bebåller sin tankekraft.
Såsom denna kraft tillhörer själen sjelf och icke
kroppen, så inser jag ganska väl, att själen ej
förlorar denna kraft, som utgör dess väsende, ehuru
han skiljes från kroppen. Jag finner, att äfven i
alla materiens monader måste vara en verkande
kraft. Stenen tyckes endast bestå och hänga
tillsammans medelst en oräknelig mängd af verkande
monader eller krafter; likaså vattendroppen och
alla de varelser, som vi kalle materiella; men deraf
att dessa varelser åtskiljas från hvarannan eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
