Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
falla med kroppen. Denna sanning kan jag icke
neka, ty dagliga erfarenheten bekräftar den.
Såsom kroppens rörelser, blodets lopp och nervernas
spänning icke litet beror af själens föreställningar,
såsom glädje, sorg, fruktan och hopp/ kärlek och
hat i själen förorsakar ganska olika rörelser i
kroppen; så bero ock själens föreställningar, utöfningen
af dess tankekraft, dess verksamhet icke litet af
kroppens inre rörelser. Erfarenheten lärer, att
själen tager del i alla kroppens förändringar och
omvexlingar; och detta är en nödvändighet, så länge
själen bor i kroppen, så länge den står i en så nära
förening med honom; och jag kan utan svårighet
begripa, att så måste vara. Boningsinnehafvaren
måste känna olägenheten af sin hydda. Men att
man deraf skulle med säkerhet kunna sluta till
själens verksamhet, då den blifvit upplöst från
kroppen, en sådan slutsats finner jag oriktig och
kan ej begripa den.
Jag vill söka att göra mig tydlig medelst en
liknelse. En menniska med friska ögon befinner
sig vid middagstiden inne uti ett rum, men
tillsluter den ena luckan efter den andra; derigenom blir
det för henne allt mörkare, och då omsider den
sista luckan tillstänges, kan hon alldeles icke se;
orsaken till denna brist på syn är den nu hos
menniskan, eller i rummet? Vore det icke att
förhasta sig, om man gjorde denna slutsats: Kan
hon icke se, då hon är i rummet, så måste hon
vara sten-blind när hon går ut ur rummet. Du
må sjelf göra tillämpning af denna liknelse på sjä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
