Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len. Under den tid han är innesluten i kroppen
måste han nödvändigt taga del i kroppens
förändringar och förlora mycket af sin verksamhet
genom kroppens ofullkomligheter; men deraf följer
icke, att han blir alldeles overksam, då han
öfverger kroppen, utan snarare bör man tro, att han då
först uppnår sin fulla verksamhet, och i detta
afseende plägade de gamle filosoferne gifva kroppen
namn af själens fängelse. Du torde invända, min
vän, att denna liknelse passar i några, men ej i
alla hänseenden; den gäller, vill du säga, allena så
vida själen i viss måtto förhåller sig på ett passivt
sätt, så vida kroppen verkar på själen och själen
måste emottaga sina föreställningar genom kroppens
organer; betraktar man deremot själen såsom
sjelfverkande, så synes det, att han, äfven från denna
synpunkt beskådad, icke allenast måste verka
enligt hjernans organer, utan ock att han ej en gång
kan verka utan dessa organer. Det synes, vill du
säga, vara beskaffadt med själen såsom med en
konstnär. Den störste mästare, om han är satt i
en dålig verkstad och försedd med odugliga
verktyg, förfärdigar odugligt arbete; han arbetar endast
efter de redskapers förhållande, med hvilka han
skall arbeta, och tager man från honom alla
redskap, så kan han alldeles icke arbeta; han
förlorar derföre icke sin konst, men han mister sin
verksamhet; och blifver han länge overksam, så
försvinner omsider all hans skicklighet. Just
sådant tyckes ock själens tillstånd vara. Den måste
verka medelst hjernans organer och enligt desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
