Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE BREFVET.
Min värde vän! Ditt senaste bref har
innerligen fägnat mig. Den, som sjelf känner sig så
lycklig genom hoppet om sin odödlighet, njuter denna,
lycka dubbelt, då han kan få dela henne med sina
vänner. Men jag finner huru otillräckligt allt hvad
jag har skrifvit måste blifva till din fullkomliga
tillfredsställelse, så länge du icke sjelf är i stånd
att med någon sannolikhet besvara de frågor, som
du har förelagt mig. — Ja, min vän! Du har
alldeles rätt deruti, att den meningen, att själen till
en tid skulle ligga i en overksam dvala uti den
liflösa kroppen väcker visserligen mycken
förskräckelse och oro. Hvilken förfärande tanka, att jag,
som nu tänker, jag, som nu njuter så mångfaldig
glädje, så ljuflig förnöjelse af naturens beskådande,
af Guds och hans höga egenskapers betraktande,
af föreställningen om min tillkommande
lycksalighet, hvaraf jag här på långt håll, ehuru väl i ett
dunkelt men dock förtjusande »ljus, ser en skymt,
jag skulle vid kroppens död falla tillbaka i
fullkomlig overksamhet, i en djup sömn, i ett tanklöst
tillstånd, der jag skulle förlora medvetenheten om
mig sjelf och om min Gud, förlora allt hvad som
i lifvet hade utgjort min oskyldigaste och renaste
glädje; och i detta tanklösa tillstånd, i denna
dödsslummer skulle mitt tänkande väsende förblifva
under en tidslängd, som väl at Skaparen vore be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
