Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämd, men för mig obekant, tilläfventyrs flere
hundrade, tilläfventyrs flere tusende år! Ja, en sådan
tanke är visst förfärlig och skulle i min sista stund
blifva alldeles odräglig. Omöjligen kan jag med
sådan frimodighet lemna min jordiska hydda, då
jag måste befara, att hela mitt väsende skall
under en för mig oviss tid blifva inneslutet i grafven,
som när jag egor den otvivelaktiga öfvertygelsen,
att min själ, då denna jordiska kroppen dör,
öfvergifver sin nedfallna boning, upplyfter sig till högre
verksamhet, skyndar fram till sin rätta bestämmelse
och försättes i åtnjutande af ädlare nöjen, än hon
i detta jordiska lifvet kunde emottaga. Jo, min
vän! jag bekänner uppriktigt, att jag icke med
sinneslugn skulle kunna sluta mitt närvarande lif,
derest jag icke inom mig kände den fullkomliga
visshet, att min själ då straxt skall gå öfver till
ett annat fullkomligare lif.
Denna tillförlitliga visshet eger jag och önskar
endast, att jag vore så lycklig, att jag kunde gifva
dig samma öfvertygelse som jag sjelf har.
Åtminstone vill jag för dig framställa de grunder, hvarpå
min öfvertygelse är bygd.
Du åstundar veta, om själen skiljes ifrån
kroppen straxt efter döden och om hon genast efter
kroppens död fortsätter sin förnuftiga verksamhet.
Härtill svarar jag, att det ögonblicket, då själen
skiljes ifrån kroppen, vet jag icke, ej heller kan
någon dödlig veta det. Om hon öfvergifver
kroppen just i samma ögonblick, då man anser
menniskan såsom död, eller om denna skilsmessa tillät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
