Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flodig. Men låt så. vara, att denna hågkomst vore
onyttig, vore öfverflödig, ja, att den under vissa
omständigheter vore plågsam för själen, bör man
ändå deraf sluta, att själen ej hade någon
hågkomst af det förflutna? Nej, en sådan slutsats vore
ganska orimlig. Här är icke fråga, om själen har
fördel eller skada, glädje eller sorg af sitt
medvetande om det förflutna lifvet; utan här är
egentligen fråga, om hon, enligt sina naturförmögenheter,
nödvändigt måste förlora eller nödvändigt måste
behålla hågkomsten om det framfarna lifvet. Jag ser
af din sista skrifvelse, att du är benägen att
antaga den förra tanken. Du säger: erfarenheten
tyckes fullkomligen öfvertyga dig, att minnet är helt
och hållet bundet vid kroppen och dess organer,
att det efter dessa organers beskaffenhet är
starkare eller svagare, ja, att det ofta vid. förefallande
oordningar i kroppen alldeles förloras. Häraf
slutar du, att då själen alldeles mister kroppen, så
måste hon ock nödvändigt alldeles mista minnet af
det förflutna lifvet. Ja, min vän, jag hvarken vill
eller kan neka din erfarenhet; men derföre
medgifver jag icke de följder, som du häraf vill draga.
Det är sannt, att så länge själen bor i kroppen, så
är minnet bundet vid kroppen eller vid hjernans
organer. När de störas i sina rörelser, så
förlorar själen hågkomsten af det förbigångna; men
månne deraf bör följa, att själen, då hon är löst
ifrån kroppen, alldeles ingen hågkomst har af det
förflutna? Emedan jag, så länge jag är innesluten
i ett rum, måste se igenom fönstren, följer då deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
