- Project Runeberg -  Filosofiska bref om själens tillstånd efter kroppens död /
159

(1870) [MARC] Author: Christian Bastholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

större fullkomlighet, den senare hinner
långsammare dit, emedan hon har hinder att öfvervinna,
som den förra ej känner; den förra tager endast
goda begär med sig in i det andra lifvet, begär,
som passa till hennes nya tillstånd, som således i
detta tillstånd kunna tillfredsställas och vid
hvilkas tillfredsställande hon känner sig lycklig. De
begär, som endast passade till hennes närvarande
tillstånd, och de begär, som voro oordentliga, de
hade icke rotfästat sig i själen, hvilket bevisas
deraf, att hon hatade dem och stridde emot dem;
de hade sitt ursprung i kroppen och skiljas vid
själen tillika med kroppen. Den senare deremot,
eller den lastfulla själen, tager alla sina onda
begär med sig in i sitt nya tillstånd. Hon har
älskat dem här i lifvet, hon har underhållit dem med
nöje och gifvit dem ny styrka, derigenom att hon
tillfredsställt dem; och fastän de, likasom hos den
förädlade själen, hafva sitt ursprung från kroppen,
så äro de likväl småningom rotfästade i själen;
derföre intygar erfarenheten, att de hos sådana
menniskor ännu tilltaga, ehuru kroppen och dess
krafter aftaga; ja, då de ej längre kunna mättas,
rasa de likväl i själen, och så gå de öfver med
henne in i evigheten. Den vällustiga själen, den
högmodiga, den giriga, den afundsamma, den
hämndlystna tager hvar och en sitt hufvudbegär med sig
in i sitt nya tillstånd. Då dessa begär hafva sitt
säte i själen, så öfvergifva de icke själen, ehuru
själen öfvergifver kroppen. Annorlunda, min vän!
kan jag, efter min öfvertygelse, icke tänka; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalens/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free