Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just denna tanke är förskräckande för mig. Huru
kunna väl dessa själar känna någon lycksalighet i
sitt nya tillstånd, der dessa begär ej kunna
uppfyllas, och de göda begären, som kunna
tillfredsställas, ega de icke. Men, min vän! våra goda
eller onda begär äro icke overksamma i detta
lifvet; de förre yttra sig genom goda, ädla och
nyttiga, de senare genom onda, oädla, lastfulla och
skadliga gerningar; bägge, så väl de onda, som de
goda gerningarne hafva sina följder, desse åter igen
sina följder, och hvem vet hvar denna långa kedja
af följder slutas? Menar du, min vän! att dessa
gerningar, som icke äro utan följder för verlden,
skulle vara utan följder för själen? Vi hafve redan
afgjort, att minnet af det framfarna lifvet följer
själen in i det tillkommande; minnet af framfarna
onda eller goda gerningar måste således också
åtfölja själen in i hennes nya tillstånd; men detta
minne, huru olika måtte icke det vara till dess
verkan för själen; då den goda själen gläder sig af
detta minne och känner en himmel i detta
medvetande om sitt väl fulländade lif, så måste deremot
minnet af onda gerningar uppfylla den lastfulla
själen med oro, ångest och förskräckelse. Häraf
ser du, min vän! huru jag tänker angående själens,
tillkommande tillstånd, angående hennes salighet
eller osalighet. De saliga och de osaliga själarna
behöfva således icke skiljas i anseende till
rummet; hvar och en har sin himmel eller sitt helvete
inom sig sjelf, hvar och en bär källan till sin
lycksalighet eller olycksalighet med sig ur detta lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
