Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
måste det inkast förfalla, som jag anfört emot din
mening angående det rum, der själen efter
skilsmessan från kroppen uppehåller sig. Emot den
tanken, som du anfört, att hvar och en här i tiden
åt sig sjelf bereder det tillstånd, uti hvilket han i
evigheten inträder, har jag intet att invända; ty jag
finner att en sådan tanke är alldeles enlig med
själens natur. Skaparen borde genom sin allmakt
helt och hållet omskapa själen i samma ögonblick
då hon lemnar kroppen, om hon icke skulle röna
goda eller onda följder af sina goda eller onda
gerningar i detta lifvet, och en sådan omskapelse hafve
vi ingen anledning att vänta. Men huru
förskräckande är icke denna tanke! Hvad! om ett enda?
olofligt rådande begär åtföljer min själ in i
evigheten, är då en hel evighets lycksalighet förstörd
för mig? Om jag i det tillkommande lifvet erinrar
mig allenast en enda lastbar gerning, som jag
utöfvat här i lifvet och som har medfört skadliga
följder för verlden, skall min själ då evigt plågas
med grämelse och oro? O, min vän! huru
förfarande är denna föreställning! Genom vaksamhet,
genom kamp och strid emot mig sjelf kan jag, som
jag hoppas, akta mig, att de begär, som hafva sitt
ursprung i min sinnliga kropp, icke rotfasta sig i
själen och således icke följa öfver med henne in i
evigheten, eller, om de hafva fått inrymme i min
själ, kunde jag kanske vara nog lycklig att utrota
dem igen; men om jag under min lefnad endast
bar begått, en enda lastbar gerning, en gerning som
bar vigtiga onda och skadliga följder för verlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
