Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mina medmenniskor; denna gerning kan jag
dock icke, oaktadt all min förbättring, återkalla;
oaktadt allt mitt bemödande kan jag dock icke
utplåna dess onda följder; hvad som en gång är gjordt,
kan icke blifva ogjordt. Skall då hågkomsten af
denna gerning och dess skadliga följder förfölja mig
in i evigheten och förbittra för mig en hel evighets
glädje? Och de olycksaliga menniskor, hvilkas
själar gå in i evigheten beherrskade af idel onda
begär, skulle de då i all evighet vara ett offer för
sina stormande begär, skulle de alla evigheter
igenom marteras af en plågsam åtanke af sina förra
laster? Skulle deras sinneslugn aldrig mera stå att
återvinna? Skulle dessa aldrig mera kunna höja
sig ifrån sin förnedring till förnuftiga varelsers adel,
till fullkomlighet och lycksalighet? Hvarföre hafva
de då fått varelse? Hade det icke varit en lycka
för dem, om de förblifvit i sitt intet? Var det en
godhet af Skaparen, att han framkallade dem ifrån
detta intet, då han förutsäg deras eviga
olycksalighet? Blifver detta tillstånd för dem evigt, då
bäfvar jag för dem; ja, jag bäfvar för mig sjelf;
ty hvem står så stadigt, att han ej kan falla, och
änskönt han reser sig ifrån sitt fall, så är dock
blotta minnet af hans fall tillräckligt att förminska
hans lycksalighet. Min vän! Vid denna tanke är
jag villrådig. Den synes mig vara en så naturlig
följd af själens natur, men tillika tycker jag, att
hon så mycket strider emot Skaparens godhet, som
icke kunde gifva lif åt sina förnuftiga varelser i
annan afsigt än att göra dem lycklige. Mellan evig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
