Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Själens grund är en dunkel afspegling af den
gudomliga idén, till hvars allt renare uppfattning hon
under lifvet uppfostras. I den mån som hon
närmar sig till eller fjermar sig ifrån denna urbild,
är hon frisk och säll, eller sjuk och osalig. Att
lefva sig in i det gudomliga är alltså hennes
högsta mål. Hennes bestämmelse är att söka det
oförgängliga och höja sig dertill, hvilket förfelas och
försummas i den mån själen endast åt det timliga
egnar andens stora hufvudböjelser veta, känna, vilja,
och riktar sin håg, sina tankar ensamt åt det
sinliga och materiella, i stället för att utveckla
anlagen för en högre mensklighet, till dess anden
hunnit den för honom på jorden bestämda mognad,
hvarifrån han förflyttas till en högre utvecklingsbana.
Plato säger derför, att af den näring, som själen
hämtar från det sanna, det goda och det sköna,
växa hennes vingar, till dess hon, i bländande
klarhet, lyfter sig till gudarne, hvaremot de af
jordiska begärelser tyngda andar, afklädda sitt
förgängliga omhölje, märkta af samvetets gisselslag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
