Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ärren efter laster och brott, försänkas i djupet[1].
Själen renas, förädlas och upplyftes alltefter som
hon lefver i sanning, kärlek och dygd.
Hvad man kallar bildning, är ensamt ingen
måttstock för en högre, en i sedligt afseende
förädlad mensklighet. Ett helt folk, liksom en
enskilt, kan stå ganska högt i vetenskaper och
konster, men likväl sjunka i moraliskt förderf och
osedlighet. Det var denna erfarenhet, som föranledde
Rousseau’s krig emot odlingen, och hans yrkande,
att vi borde återgå till urskogarne. Han förbisåg,
att det eviga förnuftet fordrar en annan och högre
utbildning, än det praktiska förståndet. Man kan,
under utöfning af laster och brott, i hög grad
använda förståndet, men aldrig vinna förnuftets
gillande. Förståndet aflar klokhet, men Förnuftet dygd.
Ehuru det klingar som en motsägelse, kunde man
säga, att visst folk kan blifva, med hvarje dag, på
en gång förståndigare och oförnuftigare.
Lyckligtvis gifves det dock ett sätt att odla
lägre själsrörelser till högre. Förnuftet, i förening
med en fast vilja, kan upplyfta och förädla
fåfängan till ärelystnad, den råa kraften till sansadt
mod, blödigheten till deltagande hjelpsamhet,
girigheten till gagnelig sparsamhet. Begynnes i tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
