Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedvetet misstager sig om det rätta. Att upplysa sitt
förstånd och rena sin vilja, är alltid första vilkoret
för ett lyckligt själslif, en värdig lefnadsbana.
Menniskan kan tänka sig upp till engel och
slumra sig ned till djur. Det senare påståendet
kan synas mången ”ett hårdt tal;” men i sjelfva
verket: huru många stanna ej vid blotta
naturdrifter, ehuru de anses, och anse sig sjelfva, såsom
ganska bildade? Om man också ej vill taga efter
bokstafven skaldens skämt, att menniskan lärt sig
bygga af bäfvern, segla af ekorn, spinna af
spindeln, gräfva af fyrfotingen, o. s. v.[1], så måste
dock erkännas, att djuren, utom närings- och
fortplantningsdrift, äga konstdrift, vandringsdrift och
flera andra vackra förmögenheter. De bygga celler
och bon, väfva sina fina väfvar högst konstnärligt.
De af vårt slägte, som endast lifnära sig, fortplanta
sitt slägte, och till och med lockas att göra
utrikes resor (såsom foglar, fiskar och insekter äfven
göra), kunna äga allt detta gemensamt med djuren.
Talesättet: ”vara sämre än ett djur”, innebär ingen
öfverdrift, då det användes på den, som genom ett
oförnuftigt lefnadssätt förkortar sitt lif, eller
medelst moraliska förvillelser förnedrar det, ty djuret
gör hvarken det ena eller det andra. Men då
menniskan, vid modersbröstet, börjar der djuret stannar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
