Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller med naturdrift, är det själens tillväxt, i det
oberäkneliga, som skall utmärka naturens konung.
Deraf ensamt beror hans lefnads värde och sanna
lycka. Fortsättes icke denna utveckling af
odödliga anlag, så har han, jemförelsevis, mindre
uppfyllt sin bestämmelse, än djuret och plantan, hvar
inom sin krets. Äfven växter och djurslag kunna
förädlas. Hvilken sorglig anblick, då menniskan,
sjelfmant, ställer sig under dem! Ännu sorgligare
är, att hennes organers ypperlighet förleder till
deras missbruk, till försummande af deras egentliga
bestämmelse. Det är genom nerfsystemets
fullkomlighet, som menniskan förmår lefva i en annan
verld, än djuret, — den öfversinliga.
Nerfsystemets vård, i både psykiskt och fysiskt hänseende,
är ett hufvudvilkor för all högre, ädlare njutning
af lifvet, för andligt och kroppsligt välbefinnande.
Dess vanliga misstämning uppkommer af moraliska
förvillelser och fysisk öfverdrift. Att menniskan kan
fela i begge fallen (djuret felar i intetdera),
bereder hennes osällhet. Huru många sjukdomar (och
antalet af nya ökas oupphörligt) har icke
menniskan emot djuret? De flesta — deribland de
psykiska — härleda sig från själslifvets och
nerfsystemets vanvård, hvilka äro i ständig vexelverkan.
Och likväl gifvas så många, jemväl i de så kallade
bildade klasserna, hvilka dagligen utsläcka sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
