Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aktning och bifall. Då det ej kan ske genom
handlingar och bragder, eftersträfvas deras yttre tecken
och värdigheter, såsom inbillad ersättning. Saknas
utväg dertill, så sökes åtminstone något
utmärkande i lefnadssätt eller klädsel, hvarigenom man kan
ådraga sig den allmänna uppmärksamheten och gälla
som mönster i sin väg, vore den aldrig så liten.
Man anser fåfängan såsom en betydelselös
svaghet. Genom sin allmänlighet och sina förgreningar
i alla former och alla lefnadsförhållanden, spelar
den dock en vigtig roll, sätter själskrafterna i
ständig rörelse och inverkar icke obetydligt på lifvets
väl eller ve. Domare och själasörjare kunna
intyga, att mer än en brottsling börjat sin bana med
ett ringa afsteg, för att tillfredsställa fåfängan att
synas bättre klädd, eller deltaga i kostsammare
nöjen. I de högre stånden äro den sårade
fåfängans knappnålsstygn ett slags marter, hvilka lemna
mången ingen ro. Att ej vara föremål för
uppmärksamhet; att blifva förbisedd eller eftersatt; att sakna
utmärkelser, som tillfallit andra; att ej kunna mäta
sig med dem i lefnadssätt; ja slutligen att ej hafva
blifvit hugnad med en hög helsning, ett tilltal, eller
blott ett visitkort af någon förnäm, utgör för icke
så få en själs-tortyr, som slutligen öfvergår till
missnöje med verlden och sig sjelf. Ensamt den
mönstring af klädsel, som äger rum i ett stort samqväm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
