Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos den rike och bildade fordras mycket, för att
ej vara missnöjd med sin lott; hos den fattige och
obildade litet. Det är Försynens rättvisa vid
lotternas delning. Inskränkta begär och önskningar i
det yttre stå bäst tillsamman med ett lugnt
själslif, det enda afundsvärda. Det njutes derför af den
obemedlade, efter hans bildning, föreställningar och
lefnads-åsigt, oftare än af den rike och finbildade.
Här är nemligen ej fråga om höjden af vissa
själsegenskaper, om snille och lärdom, utan om själens
helsa, ett friskt och ostördt själslif. Hvarför är den
torftige landtmannen oftast förnöjd och glad? Är
det ej af sammanstämmelsen emellan hans inre och
yttre lif? Hans önskningar stanna vid gränsen af
hans teg. Hans själ fylles af en ren, oförderfvad
känsla: af tillfredsställelsen öfver att sörja för de
sina, och af det rika hoppet på ett bättre lif efter
detta. Han är obekant med de njutningar, som
förslöa känslan, han erfar ej den tomhet, den plåga,
som följa den förfinade sinlighetens och lidelsernas
öfverdrift.
I det högre samhällslifvet, med
sällskaps-odlingens förkonstlade, ständigt vexlande njutningskällor,
är man förlorad, om man ej i tid söker utbyta och
ersätta dem genom njutningar i tankens och den
öfversinliga känslans verld. Forskningsbegäret,
kärlek till vetenskap och konst, utvecklandet af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
