Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken själsförslappning, småningom öfvergången
till fysiska lidanden, särdeles hos det svagare könet,
som alstrats genom öfvermått af dålig
romanläsning. I fråga om själsdiet borde skrifter ensamt
för inbillningen njutas sparsamt, i jemförelse med
de sunda och stärkande, som öfva förstånd och
omdöme, samt lifva och stålsätta sinnet. Liksom
den, som lefver helst af sötsaker, förstör sin
matsmältning, så förslappas själsförmögenheterna genom
uteslutande sysselsättning med inbillningens
skapelser. För själens helsa är måhända intet
skadligare, än att länge öfverlemna sig åt obestämda
drömmar, som insöfva förståndet och förslappa
viljan. De gamles diktverld gör ett undantag. Också
är det ingen drömverld. De gamles läsning verkar
som ett stålbad för själen, sedan hon länge andats
romantikens och sentimentalismens nerf-retande,
försvagande luft. Äfven för skalder och konstnärer,
dessa fantasiens martyrer, är studium af de gamle,
eller af filosofiska, historiska, vetenskapliga skrifter,
vida gagneligare, än af blott sådana, som röra deras
egen bildningsverld, och sådant af både estetiska
och moraliska skäl. Jemväl dikten behöfver, enligt
Tegnérs ord, ett stycke af den jerngrå prosans
grund, på hvilken den kan anlägga sina
blomsterrabatter, och konstnären bör veta mer, än blanda
färgerna och härma. I etiskt afseende åter är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
