Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återstående lif genom nyplogar, der en sparsam skörd
ännu täflar med ogräset. Att äfven
dagbladspressen kan verka omätligt godt, bestrides ej; men ännu
synes den icke fullkomligt hafva lyckats lösa denna
uppgift. Romanen, som under Walter Scott,
Fielding, Manzoni, Ingemann, och andra, var en
förädlande läsning, har under en mängd af de
nyare fransyska romandiktarne förvandlats till en kräfta
för själen, som man knappt kan undvika, då den
smyger sig på läsaren, i läsebiblioteker, följetonger
och öfverallt. Det synes såsom hade, med
författareskapets förvandling till industriföretag, den bättre
andan vikit derifrån. Hvad har antiken, hvad hafva
nyare tiders största snillen, en Dante, Petrarca,
Tasso, Ariosto, Camoëns, Cervantes, Calderon,
Shakspeare, Milton, Pope, Corneille, Racine,
Lafontaine, Klopstock, Goethe, Wieland,
Schiller, Stjernhjelm, Dalin, Kellgren, Leopold,
Bellman m. fl. förtjent på sina skrifter? För sin
yppersta dikt erhöll Milton tio pund sterling, och
en roman af Eugène Sue betalas med en million
francs. Voltaire och Beaumarchais voro de förste,
som förenade författareskap och köpmanskap.
Föredömet har haft en förvånande efterföljd. Om till
fördel för verklig upplysning och själsförädling, är
en annan fråga[1]. Man anar troligen ej huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
