Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjukdomar äro rent psykiska, bevisas deraf, att ingen dör
af, men blott i vansinne[1].
Man ser, huru nära dygd och helsa äro
beslägtade. Hvilken helsodryck ligger ej deri, att
kunna ångerfri skåda tillbaka på sin förflutna
lefnad, och, hvad som är en följd deraf, utan oro
blicka mot det kommande? Store läkare försumma
ej att fästa uppmärksamheten derpå. ”Medicinens
mäktigaste grundsats är den moraliska”, säger en
af dem, och tillägger, att ”sjukdoms-processens
förnämsta grundsten har psykiskt ursprung”[2].
Enligt en annan Eskulapii-son är ”den psykiska
sjelfbeherrskningen ett af de vigtigaste dietetiska och
läkande medel”[3]. Han skiljer emellan sjelfva
sjukdomen och känslan af att vara sjuk, hvilken
han anser vara svårare, men som är till stor del i
vår makt, om själen strängt sysselsättes med
något, som aflägsnar tanken på sjukdomen. Kant
biträder samma åsigt och säger, att ”filosoferandet
utan att vara filosof” är ett medel att aflägsna
plågsamma känslor. Han hade sjelf från ungdomen
anlag för lefnadsleda och hypokondri, men gjorde
sig till herre öfver sina känslor och tankar. Han
berättar, huru han dämpade kramp- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
