Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gikt-anfall med tanke-ansträngning. Hufeland anmärker i
samma hänseende, att en bland orsakerna, hvarför
den fattige arbetaren är friskare, än den rike
lättingen, är att den förre ej har tid att känna sig
sjuk[1]. Ännu märkligare synes ett annat yttrande
af samme läkare: att det är själs-ansträngningen som
räddar läkaren under smittosamma sjukdomar.
Tvifvelsutan måste en stark vilja förutsättas,
vid en sådan makt af tanken öfver
sinnesförmögenheter och kroppsliga lidanden. Men det gifves
andra bevis på förmågan att afleda obehagliga känslor,
hvarom en hvar kan öfvertyga sig. Om man har
en ledsam dag, så behöfver man endast tänka, att
man på sjukbädden eller sotsängen skulle gifva
mycket för att äga en sådan dag tillbaka, och man
skall blygas att klaga öfver densamma. I
allmänhet behöfver man blott skjuta en vacker tanke i
stället för en obehaglig, för att glömma den
senare. En man hade tappat sin börs och var
ledsen deröfver. Men, föll det honom in, kanske
låter Försynen den upphittas af någon, som bättre
behöfver den, och han blef nöjd. Man erfar sorger
och förluster, men man erinrar sig, att detta lif
blott är en förberedelse för något högre, hvarje
pröfning ett steg närmare dertill, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
