Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekräftats af Harvey, som förrättat dennes
liköppning, hvaraf befanns, att han dött af förätning,
hvarförutan han kunnat lefva ännu mycket längre
med sin i allmänhet tarfliga näring, bestående af
mjölk, bröd, ost och dricka. Plinius uppräknar en
mängd exempel, att man under hans tid upphann
130 och 140 år[1], samt tillägger, att han ej
behöfde anföra flera prof af ett förhållande, som
ingen bestridt[2].
Då man funnit en väsendtlig orsak till lifvets
förkortning ligga i olämpliga näringsämnen, har man
uppställt den fråga, om menniskan af naturen vore
växt-ätande, kött-ätande, eller all-ätande (herbivore,
carnivore, eller omnivore). Genom den jemförande
anatomiens fortsatta undersökningar, af tänders och
inelfvors beskaffenhet, synes numera utrönt, att
menniskan egentligen är fruktätande, som apan.
Menniskan hade ej kunnat bebo olika klimat, utan
eldens upptäckt, — tvifvelsutan den största af alla
uppdagelser. Ehuru hon af instinkt är fruktätande,
har hon omskapat sig till allslukare, hvilket, genom
vanan, blifvit hennes andra natur[3].
Ett oeftergifligt vilkor för framhärdande i detta
konstlif, utan organismens snara förstöring, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
