Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återblick på lifvet är sorglig och nedslående endast för
grånade dårar. Äfven Fontenelle räknade sin
skönaste ålder från 55 till 75, då lidelserna tystnat,
liksom de afundsmän och fiender, som förtjensten
sällan saknar. Brinkman påstod sig vid 84 år vara
i sin bästa ålder[1].
Hvad hoppet är för ynglingen, är minnet för
den åldrige, men långt säkrare. Af de
rosenskimrande bilder, som det förra målar, skola få
verkliggöras, hvaremot det förflutnas bana, som minnet
återger med spegelns trohet, icke blott varit, utan
är, och skall förblifva. Dess sällskap blir det enda,
som återstår. Det ligger derför vigt uppå, att göra
detsamma så drägligt, så angenämt, som möjligt.
Det är lifvets slutsumma, som ej låter sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
