Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemlästande eller förvridning, rycka tanken ur dess
samfödda gestalt, ur hela den andliga atmosfer,
hvari den uppvuxit och ensamt kan lefva
oförvissnad. Ingen skönhet kan förblifva densamma i en
för henne främmande, från hennes natur och
skaplynne skiljaktig drägt. Sjelfva den känsla, som man
erfar vid omläsande, under en framskriden ålder,
af ett ode utaf Horatius, ett tal af Cicero,
hvarvid den första ungdomskänslan och själslyftningen
återvaknar med föryngradt lif, — hvad kan ersätta
denna uppfriskande njutning, en af de största? Just
att språket är dödt, skänker det evig ungdom.
Virgilius och Tacitus äro för oss alltid unga,
under det Dalin och Gyllenborg redan synas
föråldrade. Den möda, hvarmed vi inhämtat de
klassiska språken, har utgjort en själs-gymnastik,
hvarigenom tankekrafterna utvecklats och härdats. Den
lätthet, hvarmed man vill att alla kunskaper nu
skola förvärfvas, är en illa beräknad omsorg för
danandet af manliga själar. Engelsmännen, som
äro verkligt praktiska, aflysa ej de gamles studium.
Och hvilket folk äger, i våra dagar, större
statsmän och offentliga karakterer, eller dugligare
arbetare i alla riktningar? Den klassiska litteraturen
såsom bildningsmedel för en yngling, under de
skiften då sinligheten bör dämpas, eller förädlas
genom känslan af det stora, ädla och sköna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
