Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ersättes af ingen ny vitterhet. Det har yttrats, men
kan ej för ofta upprepas, att de gamles studium
innebär icke blott ett kunskapsförvärf, men en
förädling af läsaren sjelf.
Det väsentligaste för själens helsa är alltid,
men särdeles i ungdomen, ett oafbrutet
underhållande af själsverksamhet. Det är bristen derpå,
som alstrar gagnlösa eller skadliga tidsfördrif, samt
deras följeslag: tomhet och ledsnad, oundvikliga
plågoandar. Efter en riktig psykisk grund har
man bestämt ensamhetsfängelse och frånvaro af
sysselsättning såsom ett hårdt straff, ehuru det ej
sällan, genom en förvänd ordning, tillämpas på
föremål, hvilka, närmare djuriskhetens ståndpunkt
och utan tankevana, kunna finna den sysslolösa
ensamheten fastmer behaglig, än afskräckande. Desto
säkrare har Försynen, hos de mera bildade,
nedlagt i ledsnaden en moralisk varningsgrad emot
försummelsen, att genom uppodlande af de
öfversinliga anlagen sjelfva arbeta på sin förädling, ty
om än de så kallade tidsfördrifven kunna
angenämt sysselsätta så länge de äga nyhetens behag,
gifves dock för den bättre menniskan inga verkliga
nöjen, utom de förädlande.
Själsförmögenheterna äga en högre
bestämmelse, än att endast visa vägen och sörja för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
