Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om själens helsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, hvad lifvet varit, är det, ännu vid
grafvens dörr. Och just detta gör ålderdomen ömsom
så glad och lycklig, ömsom så sorglig och
ömkansvärd. Endast efter en verksam, gagnelig och
skuldlös lefnad förblir själen ung och frisk; den bevarar
sin värma, utan ungdomens feberhetta; känslan
blomstrar ännu under hvita lockar, som alprosen
vid Montblanc’s snögräns. Från lifvets sista
fjellspets blickar anden in i det kommande, som Moses
på berget Nebo såg in i det förlofvade landet. Ehuru
bunden vid stoftet, erfar han redan här
uppenbarelserna af en högre verld. Och skulle
menniskosjälen, skapad för kunskap som ögat att se;
beräknande planeternas lopp och återspeglande den
blå rymdens klot, som vore hon redan nu en
himlakarta, icke vara ämnad till invånare af en annan
verld, än vår jordskolla? När hon med de svaga,
ändliga medel, som här äro henne förunnade, kan
erfara, uppdaga så mycket herrligt, hvad skall hon
ej förnimma med dem, som tillhöra eterns lif?
Eller skulle skaparen förstöra sitt verk, midt i dess
utveckling? Skall en ande, som redan är i förbund
med det oändliga, upphöra att vara det, eller att
ens vara till? Skulle ett blindt öde efterträda det
skapande, ordnande, uppehållande odödliga förnuft,
hvars spår vi här skönje i allt omkring oss, hvars
tillvaro vi känne inom oss? Skulle sanning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
