Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig derigenom; han flög midt igenom det och höll sig
ganska lågt öfver vattenytan. Men då han icke kunde
tydligt se någon and, kunde han också icke slå ned
på någon, och måste likaledes aftåga med tomma klor.
Liksom här i försvaret, se vi äfven den största
klokhet och skicklighet vara rådande i anfallet, — icke
blott i afseende på kroppens, utan äfven på själens
krafter. De högborne röfrarne ur örn- och falkslägtet
kunna nästan helt och hållet umbära listighet, ty de
äro så mycket öfverlägsna deras fredliga undersåter,
att de blott behöfva nedstörta ur höjden eller
frambryta ur bakhållet, för att vinna deras byte. Det
väldiga lejonet och tigern begagna sig visserligen af alla
medel, som deras jättestyrka och elastiska kraft att
springa skänka dem, och tillika förstå de äfven att
ligga på lur såsom kattor samt noga afpassa tid och
tillfälle; men de behöfva icke den bakslughet, som den
svagare vargen, eller den förslagenhet, som den ännu
svagare räfven. Då vargen från sitt busksnår noga
har betraktat de betande hästarne samt vet att herden
och hunden äro på en annan sida, ser han med
innerligaste glädje den oviga unga fölungen i sin
lefnadsfröjd aflägsna sig några steg från modren, för att lära
känna verlden, i hvilken icke något ondt ännu
vederfarits honom. Vargen framsläpar sig försigtigt och
långsamt i gräset samt kommer på halfva vägen emot
fölungen. Men han ligger så oskyldig i gräset, har
gömt hufvudet emellan framfötterna, liksom han sof,
och då fölungen likväl studsar något, svänger han på
svansen, liksom han var en gammal bekant, —
fölungen kommer några steg närmare, och röfvaren sitter
redan vid strupen, har sönderbitit den och släpar rofvet
i sitt gömställe, allt inom en tid af en minut. Hvilken
förmåga att iakttaga och bedöma läget och
förhållandena förutsätter icke detta enda röfveri! Hvilken kraft
hos viljan att tills vidare icke fästa något afseende på
den frätande och brännande hungern, som tvingar
rofdjuret att kasta sig på sitt byte, antaga ett fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
