Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det möjligt, att all föda, som kommer till det ena
djuret, äfven kan begagnas af det andra. Kanhända
gör anemonen kräftan ännu någon annan särskild tjenst,
så att den blir en vana och en nödvändighet för dess
lif. Sammanhållningen emellan dem båda är således
mindre beroende på lynnet och själen, än i förr nämnda
händelse med oxen och tranan, utan är kanhända heldre
kroppslig; likväl saknas äfven här icke fullkomligt en
själsverksamhet. Ty kräftan, som ombyter sin boning
och flyttar till en ny snäcka, bemödar sig nu att taga
anemonen från det gamla snäckskalet. Den inskjuter
sina breda klor och skiljer stråldjuret från den punkt,
hvarest det är fästadt. Sedan förer den djuret till det
vanliga stället på det nya skalet, håller det derstädes
så länge fast med sina klor, till dess det har fasthängt
sig, gifver det till och med då och då ett lindrigt slag,
samt trycker det, för akt påskynda
sammanhäftningsprocessen. Naturforskaren Holdsworth observerade till
och med en händelse, då en ibland dessa kräftor hade
ombytt sin bostad. Sedan hon nästan en hel timme
bemödat sig akt skilja anemonen (ett sjukt exemplar)
från sin gamla boning, och detta icke ville lyckas,
öfvergaf hon att vistas i det nya skalet och återvände
till det gamla, emedan det tycktes, akt hon icke gerna
skilde sig från sin följeslagerska genom lifvet.
Men icke komiskt och humoristiskt, utan verkligen
tragiskt blir det, då ett djur så mycket faster sig vid
en menniska, så mycket gör hela sin lefnadsglädje
beroende af denna, akt, om menniskan dör, äfven djuret
icke kan lefva längre. Sådant har förhållandet ofta
varit med hundar. Men äfven andra djur kunna på
samma sätt fästa sig vid menniskan. I Frazers
Magazin (Magaz. for town and country 1850, 241)
berättas om en bäfver, som ung upptogs af en
hushållerska, uppföddes af denna och icke ville skilja sig
ifrån henne. Men då likväl bäfverns vän och
vårdarinna blef skild från djuret, ville det icke förtära
någon föda, utan afmagrade. Man förde det ånyo till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
