- Project Runeberg -  Blickar i djurens själslif. /
40

(1868) [MARC] Author: August Wilhelm Grube
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till anfall. Till och med den lömska benägenheten att
slå med bakfötterna förråder sig genast för den
uppmärksamma på rörelsen med hästens eller åsnans öron.
Katten upphöjer sin svans, då man stryker och smeker
den, eller då den bedjer i afvaktan på mat; försatt i
vrede, kastar den svansen oroligt fram och tillbaka,
och dess sinnesrörelser uttrycka sig liksom i ringlarne
på denna förlängning af ryggraden. Hunden ler
troligen äfven med sin glada blick; men hans anletsdrag
äro ännu för orörliga, han ler och glädjer sig
derigenom, att han viftar med svansen, och då han uppretad
vill bitas, tillkännagifver sig hans uppretning åter
genom svansens viftande. Griper han fegt till flykten,
klämmer han svansen emellan bakbenen; hans
krigsfana har sjunkit med hans mod. I hundens upplyftade
och ringlade svans ligger äfven ett uttryck af
sjelfkänsla, af modig beslutsamhet och kraft. I hundens
eller hästens gång kan man åtskilja en hel gradation
af själstillstånd. Det skygga, rädda och fega eller det
modiga och tappra lynnet, stoltheten och den slafviska
undergifvenheten, listen och förslagenheten, glädjen och
sorgen yttra sig i gången. Den till parad prydda
hästen trafvar kokett med små steg, han dansar fram,
och med gladt mod samt rörliga och fasta steg rycker
han i slagtningen samt hugger in med sina framfötter.
Med upprest man och svans galloperar hingsten
omkring hjorden, då vargen nalkas, eller går också vildt
frustande med eldig blick emot fienden. Plågad och
bringad till förtviflan af bromsar, sticker hästen
flåsande och stånkande hufvudet emellan framfötterna,
slår och sätter sig sedan i ett ursinnigt galopp, liksom
kunde han genom snabbheten undkomma fienden.

Men mest och djupast afspeglar sig djurets själslif
i dess öga; likväl endast hos högre djurklasser, som
redan hafva en större mångfald af själsrörelser, finnes
ett ögats uttryck och den rörelse, hvilken vi kalla
blick. Insektögonen utgöra en samling af synpunkter
och slipade ytor (facetter), fiskögat är ännu stirrande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:50:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sjalslif/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free