Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utan uttryck, emedan själslifvet ännu är
fullkomligt enformigt och outveckladt, samt till och med ibland
däggdjuren visa de, som äro begåfvade med ringa
förstånd, något stirrande och fånigt. Haren har ett glosöga
utan något uttryck, hvaremot ormarne redan visa
mycken klokhet i deras ögon, ehuru de tillhöra en mycket
lägre ordning. Om man också öfverdrifvit verkan af
deras blick på de djur, som tjena dem till föda, så är
likväl en egen trollkraft förborgad i den stickande
ormblicken. Det är ett öga, hvilket ingen tror. Ett
orm- och ett duföga, hvilken motsats! Redan det lilla
och oskadliga ormslået har en vänlig och saktmodig
blick! Tigerns skelande, lömska blick visar oss detta
förfärliga rofdjurs blodtörstiga och vilda natur, under
det att redan lejonet i sitt öga uppenbarar mycket
mera redligt och ädelmodigt, som påminner om den
trogna hundens blick, och betraktar man det sofvande
lejonet med de halföppna ögonen, så visar sig ganska
tydligt dess godsinthet. Vargungar kunna visserligen
mycket vänja sig vid menniskorna och blifva tillgifna
såsom hundar; men då de blifva äldre, visa sig ånyo
den vilda vargnaturen och den lömska vargblicken i
det något snedt ställda ögat. Huru afspeglar sig
deremot i den trogna hundens öga hela den hängifvande,
uppoffrande kärleken till egaren, den trogna
hundsjälen, hvilken tyckes säga: jag är din tjenare och din
vän, färdig att göra för dig allt, med dig frysa och
svettas, hungra och törsta, utan motstånd och utan
att knota!
Hvilket uttryck vinner det lilla oansenliga
fogelögat, då djurets själ är uppretad! Har du kanhända
någon gång öfverraskat en liten fogel, som ligger i
boet på sina ägg, samt skådat in i dess runda, klara
lilla öga, då har du ock kunnat se, huru i detsamma
uttrycker sig fruktan och förskräckelse att nu det
käraste är i fara, tillika med moderskärleken, som
kämpar emot faran och trotsar den, och slutligen ett
så innerligt uttryck af ett bedjande och innerligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
