Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anropande, som säger till dig: ack! förskona mig,
menniskobarn, och gör mig icke något ondt! Endast en
obildad och hård menniska kan emotstå en sådan blick
och icke lyssna till den mening, som ligger deri. En
oförsvarlig grymhet begå de, som göra en bofink eller
näktergal blind, på det fogeln skall sjunga bättre!
Huru kan man hafva glädje af en sångare, på hvilken
man förut har utstuckit det oskyldiga ögat. Det lilla
djuret vänder sitt hufvud åt alla sidor, att det ännu
måtte lyckas för detsamma att genom en riktig
hållning dermed uppfånga en ljusstråle; men all dess möda
är fåfäng.
Det erfordras en viss öfning att kunna märka
åtskilnaden i en hästs, en hunds, en katts, ett
nötkreaturs blick; ehuru vi dagligen hafva dessa djur omkring
oss, undgår oss likväl så mången yttring af deras
själslif. Det ligger i koögat mycket saktmodigt; och
om också den dumma nyfikenheten likaledes visar sig
i detta koöga såsom ett stirrande utan ändamål och
klokhet, saknar det likväl icke många uttryck, som
visa att det igenkänner, samt eger en yr glädje och
fröjd. Tjurens öga är trotsigt och vildt, då djuret
försättes i raseri. Ju mera menniskan sysselsätter sig
med sin boskap (i Schweiz och vid Bodensjön äro t. ex.
korna mycket raskare, vänligare och saktmodigare, än
i andra trakter, hvarest de i stora hjordar drifvas på
bete, utan att lära känna deras herrar och egare):
desto mera uttryck erhålla också ögat och
ansigtsbildningen, emedan djurets själslif mera utvecklar sig.
Ju vänligare behandlingen, ju sorgfälligare omvårdnaden
är, ju oftare menniskan sysselsätter sig med djuret,
desto öppnare och vänligare blir också dess fysiognomi,
desto mildare dess blick. Äfven menskliga känslor
och rörelser förekomma då i våra husdjurs själar. Med
hvilken stolthet går ledkon (skällkon) framför sina
kamrater, som tåga omkring på Alperna! Man ser på
henne, akt hon rätt väl känner sin upphöjda ställning,
och hon är tillika så afundsjuk om sin ära, att ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
