Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras gränser. Det förhåller sig alldeles så, som Moses
berättar i sin skapelsehistoria: framsteg och utveckling
från de lägre till de högre, men emellan de olika
djurarterna olika skapelsedagar, hvilka bilda bestämda
gränser, och på samma sätt emellan djuren och
menniskan. Hvarje ny art af skapade varelser behöfde
ett nytt skapelseord eller »dag» från Gud, men
menniskan icke allenast en ny skapelsedag, utan äfven
den egna Guds ande, som ställde henne långt öfver
allt skapadt, samt gjorde henne till ett beläte, till en
afbild af Guds alla egenskaper.
Vid den hedniska, äfvensom vid den nya
materialistiska åsigten nedsättes både djursjälen och
menniskosjälen; ty djuret ställes å ena sidan för högt och göres
å andra sidan till en blott genomgång och omhölje för
ett lif, hvilket är för detsamma främmande, under det
att likväl både kroppen och själen äfven hos djuret stå
i det närmaste sammanhang; ty lika så litet en
fogelsjäl kan bo i en ormkropp, lika litet kan också
djurkroppen blifva boning för en menniskosjäl. Vår
kristna tro skiljer sig från denna hedniska villfarelse, då
den visserligen vittnar om domen och syndens straff
efter kroppens död, men tillika lärer själens utveckling
till det högre, så att den vinner en förklarad kropp;
och denna förklarade, förandligade kropp är för henne
icke något främmande, ty den bildar sig genom den
andliga essensen af denna Guds andedrägt, som har
skapat menniskan både till kropp och själ, står således
i ett nära sammanhang med själens väsende, med dess
ursprung. Beständigt blir likväl förvandskapen emellan
djurens och menniskans kropp ett skäl att äfven hos
djuren söka efter början till menniskans själslif, och
ett sökande ligger således äfven i Indianernas
fantastiska lära om själavandringen. Den rubbar endast den
naturliga ordningen; men ställer också å andra sidan
djuret för högt, och de, som tro derpå, skulle
egentligen alldeles icke våga att döda ett djur, emedan det
ju möjligtvis kunde hysa en menniskosjäl. Likväl kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
