Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna lära alltid vara gynnande för en mensklig
behandling af djuren.
Så högt vi också stå öfver djuren, äro de likväl
icke för oss alldeles främmande varelser, utan de äro
beslägtade med oss, och vi måste hafva medlidande
med dem, samt, så långt det är möjligt, skona dem
och behandla dem vänligt. Hinduens veka själ har
utbildat medlidandet med djuren ända till öfverdrift.
På österländskt sätt visserligen öfverdrifven, men likväl
högst öm och innerlig är dikten om Usinara’s
medlidande, hvilken här må följa såsom en karakteristik
på Indiens skaldekonst.
Konung Usinara’s medlidande.
(Efter Holtzmann.)
Konung Usinara höll ett offer vid Jamuna [1]. Då
kom en dufva, förföljd af en hök, flygande i konungens
sköte och bad honom om hjelp.
Höken.
O furste! Du berömmes af alla konungar såsom
den, hvilken troget iakttager sina pligter; hvadan
kommer det då, att du likväl gör det, som strider
emot denna pligt? Du beröfvar mig den föda, som är
bestämd åt mig. Hungern plågar mig, och emot din
pligt tager du ifrån mig min föda.
Konungen.
Att rädda sig för dig, stora fogel, kom med bäfvan
och darrande kropp denna fogel till mig och finner
beskydd för sitt lif. O hök! huru, förstår du icke att
min pligt framför allt är att icke åt sin fiende
öfverlemna denna flyende, mig anförtrodda dufva? Ty den,
som dödar kon, verldens moder, eller en Bramin, och
den, som öfvergifver den bäfvande skyddslingen, äro
alla lika brottsliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
