Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höken.
Det är maten, som uppehåller allt; genom maten
växer och lefver djuret. Så mycket man saknar en
sak, kan man likväl lefva utan den; endast om man
saknar maten, lefver man icke länge. Då jag nu
saknar min mat, skall snart, o landets herre! lifvets ande
tåga ur min kropp till dödens rike. Då jag är död,
dö också snart min hustru och min barnskara. Under
det att du beskyddar en dufva, gifver du oss alla åt
döden. Är en pligt i strid med en annan, så är den
icke någon verklig pligt; men om pligterna strida
emot hvarandra, bör man iakttaga den större. Derföre
betänk, o furste! hvilken här är den större pligten.
Konungen.
Mycket vackert och vist talar du och har väl lärt
dig pligterna. Du är kanhända foglarnes konung
Supara, som vet allt. Men huru menar du att det
kan vara tillåtet att utlemna sin skyddsling? Välj till
din föda, visaste fogel, af vårt förråd; tag tjuren, tag
fargalten och hjorten, tag en buffel, om du vill, och
säg hvad du eljest vill hafva till föda, det skall
förskaffas åt dig!
Höken.
Jag äter hvarken oxe eller galt, eller hjort eller
något annat vildt. Gif mig, furste! dufvan, hvilken
utgör den föda som af Skaparen är bestämd åt mig!
Att höken förtär dufvor, är bestämdt från evighet.
Konungen.
Siviernas hela rike, stora fogel, gifver jag dig,
och hvad du eljest önskar att ega, o hök, allt detta
gifver jag dig; men endast denna dufva, som kom till
mig att söka hjelp, gifver jag icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
