Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. I de hungrande byarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en stel bliek, som förråder hopplös apati eller begynnande
vansinne. Denna familj har hvarken boskap, biiinslo eller mat,
utom livad den far af myndigheterna och af grefvo Tolstoy.
I stugan n:o 4 finner jag trennc fullvuxna personer och
tvenno barn, båda sjuka, af hvilka det ena, en ung flicka, är bctäckt
öfver hela kroppen af de ohyggligaste stinkande sår och
bölder, hvilka ända till oigenkänlighet vanställa det arma barnet.
Denna svn var så vämjelig, att jag snart måste vända bort
mina ögon. Då modren lyfte undan de trasor, som höljde
det stackars barnets kropp, brast hon i högljudd gråt, under det
jag såg stora tårar trilla nedför hennes vanstälda dotters
kinder.
Det var som om min strupe blifvit liopsnörd vid denna
syn, och jag förmådde ej yttra ett ord; jag kunde ej ens säga
farväl utan stack ett silfvermynt i modrens hand och gick ut.
Jag går nu förbi några stugor, som äro öfvergifna och
delvis nedrifna, och stiger derpå in i izban n:o 5. Här finner
jag en kvinna, vanstäld af syfilis, och två späda barn med ett
blekt och utmergladt utseende. Ett stort antal bönder tyckas
vara angripna af denna förfärliga sjukdom, hvilken sprides
dels af soldater, som medföra smittan från krigstjensten, och
dels af bondflickor, som med lock eller pock bortföras från
byarna till militärstationer eller städer för att prostitueras och
sedan återkomma ruinerade till kropp och själ och sprida
både kroppslig och moralisk smitta omkring sig.
1 izban n:o 6 finner jag tvenne familjer, en ko, en häst
och två får tillsammans i ett ganska stort rum, der de trängt
sig tillhopa för att ej förgås af köld i den förfärligt stränga
vintern. Här möter mitt öga’ en ny syn: en gammal
»djädushka» (farfar) med vackra drag och snöhvitt hår
klif-ver ned från en krubba, vid hvilken hästen står bunden, och
kommer med stapplande steg och darrande händer fram till
mig och helsar med en djup bugning.
»Hvar kommer du ifrån, bar in y och hvad är ditt ärende?»
»Jag kommer från ett främmande land; vänner till
mushi-kerna i främmande land ha skickat mig med gåfvor till de
nödlidande.» »Kakie dobrijé ljudi! Gospod da blagoslavit
vas!» (Hvilka goda människor! Må Gud välsigna eder!) ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
